Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Ambulansupproret – en politisk mardröm

21 872. Så många är medlemmarna i Facebookgruppen "Vi som stödjer ambulanspersonalen i Gävleborg".

Annons

På annandag påsk ska tilläggas. Bara mättnaden på målade ägg och vårbilder lagt sig, har nog upproret kapacitet att växa ytterligare. (en brasklapp för att rekryteringen till gruppen ifrågasätts).

Namninsamlingen är redan i gång. En demonstration planeras. Mössor och t-shirts finns att beställa.

Kort sagt – kampviljan verkar god. Så då är ju frågan: Kunde denna politiska mardröm ha undvikits?

Självfallet. Om inte transparensen varit obefintlig, om inte viljan att lyssna på motparten uteblivit och om inte underskattningen av vårdpersonalens djupa förankring hos de breda massorna varit monumental.

Vi kan kalla det total brist på fingertoppskänsla. Den där som uppstår när man bara omger sig av ja-sägare och liksinnade.

Obegripligt i vissa avseenden eftersom det finns sjukvårdskunnande i regionledningen. Men tja, det är lätt att glömma och svårt att se när gränsen är nådd. Ambulanspersonalens har redan passerats. Vill det sig riktigt illa börjar det mullra på andra ställen i vårdapparaten. Det har jag redan varnat för.

I helgen kom också nyheten att sju barnmorskor sagt upp sig: missnöje med ledningen, bristen på utvecklingsmöjligheter och löneläget ska vara några av anledningarna.

Läs mer: Barnmorskor säger upp sig

Regionråd Tommy Berger (S) förklarade förra veckan för Radio Gävleborg att han inte tänkte lägga sig i ambulanskonflikten eftersom det var en fråga för parterna att lösa. Och det är i teorin helt riktigt. Men om läget trappas upp, patientsäkerheten är i fara och hela arbetsmiljön ifrågasätts är det självklart en politisk fråga. I praktiken.

Vad den politiska ledningen måste se är den usla tajmingen när ett sparförslag landar på ambulansen som på öret motsvarar kostnaderna för regionens San Francisco-resor. Det hjälper inte att skjuta budbäraren på insändarsidorna eller att fara med inkorrekt fakta i jämförelser med annan vårdpersonal.

"Det målas upp en bild i media av en central elit som vänder ryggen mot verksamheten för att ostört vältra sig i kaviar och champagne på exklusiva konferensanläggningar." skriver Nils Erik Falk (C), ersättare i regionfullmäktige.

Läs insändare: Regionen som spottkopp

Det får ju verkligen stå för honom. Att lite luddigt prata om "media" gör generaliseringen svår att bemöta. Men Helahälsinglands reporter Henrik Nyblad har ägnat sig åt journalistik. Hur många har rest, vilka har rest, till vilken kostnad, vad har resorna till Kaiser Permanente inneburit och vad kan ledningen uppvisa för resultat för region Gävleborgs sjukvårdsinrättningar. Att det sedan visar sig att ledningen inte är helt sanningsenlig (för att uttrycka det milt) när man hänvisar till cancervårdsförbättringar, är inte bra (för att uttrycka det ännu mildare).

Läs mer: bluff om cancervård

En fullständigt normal journalistisk granskning som varje medborgare har rätt att ta del av. Hur offentliga medel används helt enkelt.

Man ska inte jämföra äpplen och päron. Men nu råkar San Franciscoresandet sammanfalla med besparingskraven på ambulansen. Och eftersom fackets egna förslag ignoreras och de enskilda ambulanssjuksköterskorna känner sig som "dörrmattor" så hittar man nog inte lösningen på konflikten i tystnaden. Eller i gråtmilda inlägg där det på något sätt skulle vara synd om politikerna.

6 april ska ambulansfrågan lyftas till regionstyrelsen, på oppositionens initiativ. Stick inte huvudet i sanden fram till dess. Lite politisk smartness där man släpper taget om prestigen, möter ambulanspersonalen och deras argument, skulle åtminstone få ett stopp på den här politiska mardrömmen.

Läs gärna ledare: Om ambulansmodet

Mer läsning

Annons