Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Alla dessa ohederliga bandyhallsdebatter...

Av alla argument för och emot saknas det viktigaste:

Annons

Söderhamn bör stå upp för sitt elitlag i bandy.

Till det krävs politiskt mod och förmåga att tala klarspråk. Men i janteland där alla ska ha lika mycket, varken mer eller mindre, måste argumenten sökas annorstädes.

När Söderhamns kommunfullmäktige ska fatta beslut om kommunen ska satsa 54 miljoner på en hall för Brobergs bandyklubb, slingrar ja-sägarna in sig i en snårig argumentation.

Det kommer att ge ringar på vattnet, expansion av andra verksamheter utlovas, intäkterna kommer att öka och ingen annan idrottsverksamhet kommer att drabbas.

Om detta besannas, kan bara framtiden utvisa.

I ärlighetens namn ska man dock säga att Sven-Erik Lindestam (S) gav en förhållandevis ärlig intervju i mars: En bandyhall kommer att drabba mindre verksamheter.

I tio år har frågan debatterats. Det är lång tid att hålla en elitklubb på halster. För i ärlighetens namn: Den rätta tidpunkten för att bygga en bandyhall infinner sig aldrig. Kommunen kommer att dras med vikande skatteunderlag och ökade kostnader för en åldrande befolkning. Precis som alla andra kommuner i Hälsingland.

Förra slöseriombudsmannen, Martin Borgs, skrev en hel bok om svenska kommuners arenafeber. En genomgång av det ena hisnande projektet efter det andra där kommunledningar köpt mantrat "sätt kommunen på kartan". Ingen munter läsning för den som tycker att skattepengar ska hanteras varsamt.

Å andra sidan leder storstadsområdena febertoppligan i förlusttyngda arenabyggen. Och ingen tvivlar väl på hur man orienterar sig till Stockholm, med eller utan Tele 2, Friends Arena eller Globen?

Idrottsarenor, eller hallar för bandy, hockey, friidrott eller fotboll, delar politiker i två läger. Liksom allmänheten, av insändarsidorna att döma.

Ibland sker splittringen inom partierna där enskilda ledamöter får svårt att följa sina samveten. I Bollnäs stannade Olof Nilsson Sträng (BP) hemma vid en avgörande omröstning och uteslöts till och med ur sitt eget parti.

Och i vissa enskilda bloggar går att utläsa liknande ruelser inför måndagens beslut.

Söderhamn har ingen mecenat i sikte. Ingen fastighetsmiljonär som tänker bygga en hall åt Broberg, av rent känslomässiga skäl. Bara för att han kan och vill.

Så därför måste politikerna bestämma sig om Söderhamn ska vara en bandykommun i 2010-talet.

Trots att bandy är en förhållandevis liten sport. Trots att socialsekreterarna behöver resursförstärkningar och trots att Kommunal tycker att man borde lägga pengarna på hemtjänsten i stället.

Söderhamn behöver sannerligen något att enas kring, något att känna stolthet för. Något identitetsskapande. Något som inte är kopplat till det absoluta basutbudet av välfärd.

Sedan ska naturligtvis Brobergs mångfaldsarbete premieras. Man försöker göra skillnad, även utanför idrotten, som Sven-Erik Lindestam uttrycker det.

Idrottsrörelsens betydelse i de enorma samhällsförändringar vi nu står inför, kan inte nog betonas.

Måndagskvällens debatt blev en långdragen historia där skiljelinjerna drog rakt genom partierna, framför allt socialdemokraterna. Argumenten mot var väntade. Argumenten för återremiss ska ses som fega och förtäckta nej.

Och ett underkännande av de kommunala tjänstemännens utredningar ska man komma ihåg.

Så efter många om och men och voteringar och inlägg: Söderhamn får gå vidare med bandyhallsprojekteringen.

Sålunda, det finns hopp för elitlaget Broberg. Men även för dem som kan tänka lite utanför boxen i Söderhamn.

Ni ska se att ni får er hall.

Mer läsning

Annons