Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Siktar Bodström på att bli partiledare?

Annons

För bara två veckor sedan lovade Socialdemokraternas partiledare att stödja den ”borgfred” som statsminister Fredrik Reinfeldt bett om inför det att Sverige tar över ordförandeskapet i EU den 1 juli. I går visade sig det beskedet inte vara vatten värt.
Men det är inte Sahlin själv som brutit mot överenskommelsen utan hennes partikollega Thomas Bodström, som i sin egenskap av ordförande i justitieutskottet förklarade att Socialdemokraterna avsåg att stoppa regeringens förslag om att godkänna utvidgningen av EU:s passunion.
I dag skulle justitieutskottet har tagit ställning till förslaget att godkänna Liechtensteins anslutning till Schengensamarbetet, men eftersom Socialdemokraterna nu väljer att sätta sig på tvären – och därmed blockera ratificeringen i riksdagen – har regeringen valt att dra tillbaka propositionen.
Enligt Bodström menar Socialdemokraterna att man måste vara mycket hårdare mot Liechtenstein, som gömmer många miljarder som härrör från skattebrott och annan ekonomisk brottslighet, och därför ska man inte släppa in landet i Schengensamarbetet. Egentligen är Bodström alltså egentligen inte emot en ratificering, utan vill bara använda det här som en utpressning mot Liechtenstein. Det är ju ett seriöst sätt att arbeta EU-länder emellan.
Men det här sättet att obstruera, för det är svårt att kalla det för något annat, från Bodströms sida riktar sig inte bara mot regeringen utan likaledes mot hans partiledare. Genom sitt agerande bidrar Bodström till att underminera Mona Sahlins auktoritet och betydelsen av hennes ord närmar sig nu nollpunkten. Vad finns det för anledning att lyssna till vad Sahlin säger, när hennes ord saknar värde?
Vad kan det finnas för anledning för Bodström att agera på detta sätt? Det är en sak att han vill byta ut alliansregeringen. Men vill han även byta ordförande för Socialdemokraterna? Är det möjligen så att han själv är intresserad av att bli Socialdemokraternas nästa partiledare? Hans agerande tyder inte på motsatsen, även om han i samband med Göran Perssons avgång förnekade att han hade sådana ambitioner. Men så vet vi också att ett nej till att bli partiledare för Socialdemokraterna inte alltid är ett nej.

Mer läsning

Annons