Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Satsningar på "tjejsporter" ger oss fler idrottsstjärnor

/
  • Konståkningen satsar både på flickor och pojkar. Här syns elitåkaren Maé-Bérénice Méité.

Annons

Nyligen avslutades VM i en av de största internationella vintersporterna: konståkning. Många av dess mest framstående och välbetalda stjärnor är kvinnor.

Från konståkningens födelse på sent 1800-tal till de sista svenska mästerskapsmedaljerna på 1930-talet var Sverige ett av de dominerande länderna inom denna idrottsgren. Därefter har den fört en tynande tillvaro i vårt land.

Isrinkarna har visserligen bara blivit fler och fler. Men dessa rinkar, betalda med stora summor skattemedel, är inte till för sådant som betraktas som tjejsporter.

Nej, de är byggda enbart för ishockeyns behov. Även det är en rätt dyr sport, men mycket högt prioriterad och därför också mycket subventionerad.

Generellt är kommunala bidrag till idrott oerhört fokuserade på de idrotter som främst riktar sig till pojkar. Märkligt nog går de största summorna skattemedel till de idrotter och personer som har lättast att dra till sig sponsorer.

Det handlar inte bara om vilka idrotter som drar till sig pojkar. Det är snarare just de handplockade pojkarna inom dessa idrotter som gynnas. Och framför allt: männen i seniorlagen.

Flickorna inom pojkidrotterna, och pojkarna inom andra typer av idrotter, är undanskuffade även de. Damlag inom fotboll, handboll och för den delen även ishockey har också svårt att få pusslet att gå ihop, och blir väldigt mycket sämre behandlade än herrlagen. De får usla träningstider, uselt stöd och usel ekonomi.

Mäns kroppar är av naturen bättre på fysiska aktiviteter. Så låter den förklaring som slentrianmässigt används för att motivera den enorma könsskillnaden i ersättning på elitnivå i dessa idrotter.

Visst har män något mer muskelmassa jämfört med kroppsvikten. Men konståkning är ett bevis på att detta inte alls är hela förklaringen.

Vi människor har nämligen stor utvecklingspotential. Hur långt vi når hänger enormt mycket ihop med hur vägen dit sett ut. Stöd, förväntningar, coachning, peppning, resurser – sådant spelar en oerhörd roll för prestationerna. Det går knappast att överskatta hur mycket det betyder.

I traditionella pojkidrotter läggs all energi på att rekrytera män. I många kvinnodominerade idrotter, däremot, bemödar man sig lika mycket om båda könen. Och för en idrotts framgångar är rekryteringen, och behandlingen av dem som rekryteras, helt avgörande.

Konståkning är i många länder en idrott där flickor tidigt ges möjlighet att börja träna. De visas omsorg, de satsas på, de uppmuntras och peppas. De får rejäla förväntningar på sig att prestera, men också verktygen att ta sig dit: goda träningsmöjligheter och bra stöd.

Att satsa ordentligt på flickor ger dramatiskt stora resultat på tävlingar. Med samma goda förutsättningar kan kvinnor nå hyfsat lika långt som män även fysiskt. Det verkar vara lärdomen vi kan dra från konståkning.

Men det finns förstås många som inte vill behöva befatta sig med sådana lärdomar. Då skulle man ju tvinga ifrågasätta hur saker görs idag.

Mer läsning

Annons