Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samkönade äktenskap har gått från ojdå till jaha

/
  • Stockholm Pride. I dag finns könsneutrala äktenskap eller partnerskap i större delen av Europa och Latinamerika. Pridefestivalen är en festlighet bland andra.

På Sveriges första och största Pride-festival drar det ihop sig till parad. I morgon stängs delar av Stockholms innerstad av för bilar. Inget anmärkningsvärt alls, under veckoslut på somrarna stoppar ständigt nya arrangemang huvudstadens trafik. Det är statsbesök och enstaka prinsbröllop men mest idrott, idrott, idrott.
Även könsneutrala äktenskap blir något allt mindre anmärkningsvärt. Det börjar bli ganska vanligt, ja, det börjar bli något som få höjer på ögonbrynen över.

Annons

Det har gått snabbt. Nu ser världskartan väldigt annorlunda ut än för två årtionden sedan när Sverige införde registrerat partnerskap. Då uppfattades den lagen som närmast avantgardistisk.

Beslutet togs 1994 efter en mycket långdragen debatt, förd i högt tonläge. Sverige uppfattades som ett föregångsland – eller som en egendomlig avvikare, beroende på perspektiv.

2009 infördes samma lagregler oavsett kön på dem som gifter sig. Debatten var mycket lugnare. Riksdagens beslut var nästan enhälligt. Alla partier utom KD röstade ja (SD satt inte i riksdagen).

Så vad har hänt i världen under tiden? Ja, samkönade äktenskap/registrerade partnerskap är inte längre en udda företeelse i starkt sekulariserade länder uppe i Norden. I dag finns samkönade äktenskap eller partnerskap i större delen av Europa och Latinamerika. Dessa länder har inbördes olika historia och tradition.

Nu är det så vanligt, att det går att se vad som händer i länder som har det. Det hördes farhågor i början – kanske skulle samhället kunna försämras på olika sätt med en sådan lag? Men det har inte gått att märka några försämringar eller några större förändringar överhuvudtaget, annat än att fler kan gifta sig. Samhällskittet försvagas inte. Traditioner försvinner inte. Det visade sig att det inte fanns några större skäl till oro eller rädsla.

I slutet av maj röstade Irlands befolkning ett mycket tydligt ja till äktenskap för samkönade par. Vi talar här om ett land där staten för 30 år sedan inte tillät skilsmässa. Det skapade stora praktiska problem för till exempel inflyttade brittiska äkta par som inte räknades som gifta om någon part var tidigare frånskild.

Irland 2015 är en god mätare på var den här frågan befinner sig i västvärlden. Både vad gäller hur vanliga sådana lagar är, och vad gäller vad allmänheten tycker.

En annan mycket tydlig mätare är USA. Redan innan Högsta domstolens beslut nu i juni att alla delstater måste tillåta samkönade äktenskap, var en stabil majoritet befolkningen för. Många lokala folkomröstningar sade ja under de senaste två-tre åren. Tre fjärdedelar av delstaterna hade redan infört någon typ av äktenskapslag eller registrerat partnerskap.

I Ryssland inför Putin allt hårdare lagar mot homosexuella. Med undantag för Sydafrika tillåts inte äktenskap i vare sig Afrika eller Asien, och i många länder drabbas HBTQ-personer av svåra förföljelser. Öppenheten är än så länge ett västligt fenomen.

Men hos oss är Pridefestivalen i dag en festlighet bland andra. Där klär man ut sig i granna färger och defilerar genom centrum till musik och ballonger. Som S:t Patrick-parader i USA och Irland. Som karnevalen i Rio. Som Stockholm maraton.

Mer läsning

Annons