Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sagan om Pomperipossas återkomst

/
  • Astrid Lindgren skrev 1976 Pomperipossa i Monismanien, en saga som bidrog till regeringens fall i valet.

Sverige får när regeringens skattehöjningar träder i kraft återigen världens högsta marginalskatt.

Annons

Det är lätt att börja tänka på Pomperipossa i Monismanien.

Kommer ni ihåg henne?

Om inte så kan en snabb sammanfattning vara på sin plats: Det var en saga som Astrid Lindgren skrev i Expressen 1976 när hon upptäckte att hon betalde 102 procent i marginalskatt. Sagan ledde till en stor efterdebatt där Lindgren bland annat läxade upp finansminister Gunnar Sträng (S) med de smått klassiska orden: "Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han tydligen inte. Vi borde nog byta jobb han och jag."

Astrid Lindgrens skatteaktivism anses ha varit en bidragande orsak till att Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten för första gången på flera decennier och Thorbjörn Fälldin (C) kunde ta över som statsminister hösten 1976.

Så småningom kom det svenska skattesystemet att reformeras och den absurt höga marginalskatten togs ner något, även om Sverige alltjämt var högskattelandet nummer ett. Så sent som under 1980-talet betalade höginkomsttagare fortfarande sisådär 80 procent i marginalskatt.

En bärande tanke i "århundradets skattereform", som genomfördes 1990 efter en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet, var att ingen skulle betala mer än hälften av sin lön i skatt. Tyvärr gjordes snabbt avsteg från reformen. 1995 infördes värnskatten, först som en tillfällig skatt på höga inkomster under saneringen av Sveriges ekonomi, men den kom snabbt att permanentas.

Och nu vill regeringen alltså höja marginalskatten ytterligare. Runt 60 procent (exakt hur mycket beror på hur hög skatten är i kommunen där man bor) kommer den som tjänar drygt 50 000 kronor i månaden att betala. Detta genom att fasa ut jobbskatteavdraget för höginkomsttagare.

Mycket kan man säga om höginkomsttagare, men lite skatt betalar de inte i Sverige. Det går förstås att tycka att de ska betala ännu mer, det är en inte ovanlig åsikt från personer med sitt politiska hjärta till vänster. Men vad har vänstern egentligen emot höga löner? Det är väldigt mycket lättare att förstå dess kamp mot låga än mot höga löner.

Ekonomisk forskningen tyder också på att hög marginalskatt inte bidrar särskilt mycket till statskassan. Ett avskaffande av värnskatten skulle till exempel inte kosta särskilt mycket i kronor och ören, men det skulle göra Sverige mer attraktivt som arbetsmarknad för arbetstagare med spetskompetens. Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, har bland annat skrivit: "Flera beräkningar tyder på att en slopad värnskatt på sikt skulle finansiera sig själv till följd av positiva effekter på arbetsutbudet."

Och i en debattartikel i Dagens Nyheter skrev för något år sedan en brokig skara debattörer från både fack och arbetsgivare: "Värnskatten är en kvarleva från 90-talskrisen som ger marginella intäkter till staten och som riskerar att försvaga incitamenten till utbildning och entreprenörskap."

Att höja marginalskatten, eller att låta bli att slopa värnskatten, görs alltså främst av symboliska och partitaktiska skäl. För den nuvarande vänsterregeringen är det tydligen viktigt att skicka signalen att man låter höginkomsttagarna bära en större del av den samhälleliga bördan än tidigare, trots att den höjda marginalskatten knappt alls ökar statens intäkter.

Det är som sagt lätt att åter börja tänka på Pomperipossa och drömma om en uppföljare till Astrid Lindgrens saga. Kanske kan David Lagercrantz städslas, han verkar ju gilla att ärva andras rollfigurer. Kanske kan den vara färdig till 40-årsjubileet av sagans ursprungliga publicering nästa år?

Mer läsning

Annons