Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RUNNBERG: MP offrade Romson när i stället Fridolin borde ifrågasättas

/
  • MP:s valberedning föreslår att kongressen till helgen väljer Gustav Fridolin och Isabella Lövin till språkrör för Miljöpartiet.

Annons

Jag felbedömde sprängkraften i den process som MP:s språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson startade när de för två veckor sedan uppdrog åt valberedningen att ta ett omtag med vilka som ska leda partiet.

Jag trodde de satt säkert men vid lunchtid på måndagen stod det klart att Åsa Romson inte har partifolkets, och därmed valberedningens, förtroende. Hon kliver åt sidan och förra journalisten, EU-parlamentarikern och biståndsministern Isabella Lövin (från Avesta) föreslås ersätta Romson.

Det är märkligt, alltihop.

För det första säger Joakim Larsson, sammankallande i valberedningen, att de inte velat bedöma de begångna felen i processen med bostadsminister Mehmet Kaplans avgång.

Det är anmärkningsvärt eftersom valberedningen fram till att den bomben briserade hade som uppmaning till MP-kongressen att odramatiskt välja om Romson och Fridolin.

För det andra är det just i så fall Fridolin som försatt MP i stormen av tvivel på att det i högsta MP-ledningen fanns ett kulturrelativistiskt utrymme för en parallell värderingsskala, med föga feministisk syn på män och kvinnors åtskillnad samt en förståelse för umgänge med rent antidemokratiska personer.

Det är känt att Fridolin inte ens ville bli språkrör med mindre än att hans motkandidat inte var Mehmet Kaplan. När Kaplan sedan avgick kunde inte inte Fridolin ens medge att Kaplan gjort något fel!

Det finns inslag av drev från medierna i att Åsa Romson nu prejas av banan. Hon har gjort olämpliga uttalanden om Auschwitz och flyktingar som drunknat i Medelhavet, hon har fått ägna sig åt att hantera rena felsägningar, som att terrordådet mot New York var en olycka och hon har målat sin båt med giftig bottenfärg, men reaktionerna och uthålligheten i drevet har saknat proportioner i förhållande till grodorna.

Några av de konservativa, moderata och särskilt centerpartistiska ledarredaktionerna i Sverige har envetet malt på med krav om att Stefan Löfven borde sparka Romson - och när språkrören öppnade för möjligheten blev det MP-rörelsen själv som såg chansen att slippa henne.

Det är uppenbart att de förtroendevalda ute i landet haft det oerhört jobbigt med att försvara Romson, att de tröttnat på felsägningarna, och att det bidragit till att de uttryckt större förtroende för Lövin.

För visst är det en sådan analys som förts fram när MP:s valberedning ringt samtliga distrikt, många av MP:s kommunalråd och även många enskilda medlemmar.

MP är landets mesta regeringsparti i regioner och landsting, och sitter i fler kommunstyren än M (120 stycken). Därför ser de lokalt och regionalt regeringsvana MP-politikerna en stor och frustrerande skillnad mellan hur partiet uppfattas i deras vardag i förhållande till riksnivån.

Lövins trumfkort är framgången med att få med EU på att ställa om från den överfiskning som höll på att slå ut fiskbestånden. Men nästan ingen kan säga något om vad hon åstadkommit som biståndsminister.

Hennes största tillgång som politiker är realpolitiska resultat för havsmiljön, som ligger innan den tid hon ens kom in i regeringen, och att hon inte är Åsa Romson.

Att Lövin tydligt inskärpte att "det inte är aktuellt just nu" på frågan om hon kunde tänka sig att bli språkrör, visade sig närmast vara en principfasthet av det slag som Göran Persson (S) gjorde berömt (nej blev ja i samma ögonblick den formella frågan kom).

Ändå gör Gustav Fridolin ett mycket mer beräknande intryck. I stället för att själv ta till sig av den ledningskritik som mest handlade om misstag han begått och hållningar han låtit grassera, blev Romson hans drottningoffer och han repeterade på presskonferensen att "språkrör väljs individuellt" och att han "inte ska ha synpunkter på vem som utses att arbeta med honom".

Så surfar han vidare ovanför den debatt som, om någon, borde ha dragit ned honom och inte hans språkrörskollega.

MP:s övergripande projekt, att väljarna i riksdagsvalet ska uppfatta partiet som regeringsfähigt har kommit att reduceras till taktik.

Frågan om vilka personer som är bäst att leda partiet, har blivit frågan om vilka som är bäst på mediahantering och att föra ut uppnådda framgångar till väljarna. Där fallerade Romson.

Väldigt många V-väljare känner till att V fick loss tio miljarder kronor i höjda statsbidrag till kommuner och landsting. Men hur många MP-väljare känner till att MP, genom Romsons försorg, fick loss fyra miljarder kronor till en internationell klimatfond, som var ett viktigt inslag och inte minst inspirerade andra länder, i klimatavtalet som skrevs på i Paris?

Summa summarum: 1. Fridolins misstag i ledarskapet öppnade för ett omtag i kongressens omröstning om språkrören. 2. Den utbredda känslan bland MP:s förtroendevalda av att MP behöver en omstart gjorde att de valde att offra Åsa Romson.

Mer läsning

Annons