Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Replik: Jünger har alltid provocerat de ömhudade

Lars Anders Johansson svarar Björn Sandmark

Annons

Ernst Jünger var en författare och tänkare som gick sin egen väg och som aldrig gick i någons ledband. Kanske är det därför han alltjämt uppfattas som så kontroversiell, åtminstone hos de som drivs av ett behov av att placera författare och författarskap i fack. Ett exempel är Björn Sandmark som efter att ha upptäckt att två personer i Sverige inom ett tjugoårsintervall intresserat sig för Jünger blir så konfys att han kastar såväl läsförståelse som intellektuell hederlighet åt sidan.

I en text om våld (22/7 2016) citerade jag Jüngers Skogsvandringen (1951). Min tes var att våldet alltid finns i ett samhälle och att vi inte skall göra oss några illusioner om att det skall försvinna genom önsketänkande. Vilket var precis vad Jünger diskuterade. Likväl hävdar Sandmark att citatet är taget ur sittsammanhang och att jag skulle ha missförstått både citatet och filosofen.

Det är tråkigt att Sandmark trots sin lärdom och sina akademiska meriter nedlåter sig till denna nivå. Men så är det med tänkare som Jünger som inte lätt låter sig anpassas till det bipolära svenska debattklimatet – de är svåra att hantera för dem som föredrar förutsägbarhet och upptrampade spår.

Efter första världskriget publicerade Jünger I Stålstormen, som trots sina realistiska skildringar av fasorna var positiv till kriget som sådant. Under mellankrigstiden tillhörde Jünger de radikalnationalistiska och anarkistiska kretsarna i Berlin och under Hitlertiden vägrade han att ansluta sig till nazismen, vilket många av hans samtida författarkollegor gjorde, och lyckades rentav få den regimkritiska idéromanen På marmorklipporna att undgå censuren.

Under efterkrigstiden skrev Jünger ett antal böcker om människans villkor och inte minst frihetens natur, där han inspirerades av bland andra individualanarkisten Max Stirner. Jünger var en egensinnig filosof som förtjänar att uppmärksammas och diskuteras. Men då krävs en öppnare hållning än Sandmarks medvetna missförstånd och illvilliga felläsningar.

Mer läsning

Annons