Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen behöver folk som Mona Sahlin

/

Annons

Ibland förstår man inte att uppskatta en toppolitiker förrän båset är tomt eller fyllt med något annat.

Det dröjde exempelvis inte lång tid efter maktskiftet i Socialdemokraterna förrän Mona Sahlin framstod som den ledare S behövde men inte förtjänade. Sahlin tänkte nytt, men partiet satte ramarna och lät henne aldrig komma till sin rätt. Till sist blev hon ersatt.

Ingen av hennes efterträdare har imponerat, men Sahlin har utvecklats och byggt upp ett nytt förtroendekapital. Detta beror nog inte bara på att hon har frigjorts från plikten att i många lägen sätta partiintresset främst.

Som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism har Sahlin fått en överblick och en fördjupad kunskap om de demokrati- och säkerhetshot som extremistiska miljöer av detta slag i dag utgör.

På det området övertrumfar hon definitivt de miljöpartistiska statsråd som på senare tid har svajat betänkligt. Hennes raka uttalanden och fasta hand under Kaplanaffären kan ställas mot utbildningsminister Gustav Fridolins valhänta agerande.

Hennes politiska erfarenhet och tyngd kan ställas i relation till nuvarande demokratiminister Alice Bah Kuhnkes "learning by doing", och hennes retoriska begåvning överglänser utan tvekan både vice statsminister Åsa Romsons och statsminister Stefan Löfvens kompetens på området.

När Sahlin lämnade politiken höll hon dörren tillbaka försiktigt på glänt.

Statsministern, som mycket väl kan ha en omförhandling med Miljöpartiet att se fram emot, borde nu smälla upp den på vid gavel och låta henne ta plats i regeringen.

Den sista juni löper den nationella samordnarens uppdrag ut. Regeringen har förvisso redan flaggat för någon form av fortsättning, men en sådan skulle vara fullt möjlig även om den nuvarande samordnaren skulle bli statsråd.

Genom att låta Sahlin bli demokratiminister – ministerportföljernas innehåll är aldrig huggna i sten – skulle regeringen tillföras viktig erfarenhet och kompetens. Sahlin skulle troligtvis kunna kliva rakt in i rollen för att omgående, som det heter, "leverera".

I den internationella terrorismens tidevarv vore det en klar fördel att plocka in en minister som vet vad hon talar om och vad som i dag brister i det förebyggande arbetet. En socialdemokratisk demokratiminister med lyskraft, som kunde bilda ett naturligt radarpar med inrikesminister Anders Ygeman, skulle mycket väl kunna bli en stor tillgång för S i kommande val.

Ja, det vore uppseendeväckande om Löfven valde att låta en tidigare partiledare ersätta den minister som i dag har huvudansvar för Sahlins nuvarande uppdrag, men ur opinionssynpunkt vore en ommöblering av regeringen förmodligen värd att ta en hel del skäll för just nu eftersom den skulle löna sig på valdagen.

Exemplet Carl Bildt visar att tidigare partiledare mycket väl kan bli "vanliga ministrar". Precis som Bildt är Sahlin en fullblodspolitiker, och hennes plats är i politiken. Det är hög tid att Stefan Löfven inser det.

Mer läsning

Annons