Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätten att häda

/

Varför är muslimer så lättkränkta?
Att få en sådan fråga och förväntas delta i Sveriges Televisions skrik-och-skrän-debattprogram önskar jag att varenda en av världens 1,6 miljarder muslimer tackar nej till.

Annons

De senaste dagarna har vi matats med rapporter och tv-inslag om ett upprört Libyen, ett urförbannat Jemen och ett rasande Egypten.

USA har varit målet för folkmassors vrede och radikala islamistiska riktade attacker.

Spontana demonstrationer, proffsdemonstranter och rent militära angrepp har blandats i rapporteringen och alla bävar i skrivande stund inför vad som ska hända efter fredagsbönen.

Och vi har sett det förut. När karikatyrteckningarna av Muhammed publicerades 2005, när Floridapastorn Terry Jones uppviglade till bokbål av koranen.

När Usama bin-ladin dirigerade planen in i World Trade Center kablades bilder ut på firande och dansande palestinier. Det visade sig senare att de fått choklad för att visa glädjescener framför kameran. Och hade ingen aning vad som just inträffat på andra sidan jorden.

Så därför finns det all anledning att avvakta i tolkningarna av vad vi just ser.

Källan till upprördheten den här gången är en film som distribuerats via Youtube, "Innocence of muslims", där Muhammed framställs som en sexgalning och våldsam krigare. En synnerligen idiotisk och vulgär historia.

Spekulationer om upphovsmännen har antytt att det handlar om utvandrade kopter från Egypten, vilket komplicerar händelserna ytterligare. Kopterna är en kristen, förtryckt minoritet i Egypten.

Experter kallas in för att förklara, tolka och tala om för oss hur vi ska förhålla oss till detta ursinne som bland annat lett till att amerikanska ambassadören i Libyen, Christopher Stevens, dödats.

Förklara gärna. Men ursäkta inte våldet och dödandet.

Det finns inga förmildrande omständigheter, ingen religionsvetarförklaring i världen om hur arabvärlden uppfattar blasfemi, som kan leda till några inskränkningar i demokratiernas åsikts- och yttrandefrihet.

Först och främst kan vi väl enas om att inte 1,6 miljarder muslimer har en kollektiv skuld till de urspårade reaktionerna. För om man betänker att Youtube-filmen funnits på nätet sedan i början av juli, så är väl en undran rimlig: Varför kommer ursinnet nu, kring 11 september?

Religionshistoriker har både rätt och fel i sina resonemang. Rätt så till vida, att vi i västvärlden inte kan förvänta oss att sekulariseringen som pågått här i hundra år, inte hunnit ha samma genomslagskraft i Egypten. Människor börjar inte tänka annorlunda på ett halvår av demokratiseringsprocess. Sedan kanske det inte när något mål i sig.

Faktum är att lagen om hädelse upphävdes först 1970 i Sverige, just med hänvisning till att ett särskilt skydd av religionsfriheten inte motiverade inskränkningarna i yttrande- och tryckfriheten.

Ändå ägnar sig ofta intellektuella svenskar åt att slira i resonemangen kring religions- och yttrandefrihetsfrågorna, framför allt när det handlar om islam.

Det handlar inte om huruvida det är god smak eller intelligent och kvick satir. Snygg eller stillbildande konst.

Det handlar om att yttrandefriheten ger oss rätt att häda.

Till och med kan en lokalpolitiker i Hälsingland få fälla ett så korkat uttalande som att han vill förbjuda en hel världsreligion.

Det är plumpt och idiotiskt, visst. Men det är inte straffbart. Och i vissa fall går dumhet att bota.

Mer läsning

Annons