Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt person på rätt plats

"Jag vill inte att den manlige barnskötaren byter blöjor på min dotter!" utbrast mamman i sin insändare i ett av de större föräldramagasinen häromveckan. "Är det just den personen, eller är det för att han är man som du inte vill det?" blev motfrågan. Skillnaden är stor. Vissa personer är inte passade att jobba med barn, eller bygga hus. Det har väldigt lite att göra med deras kön.

Annons

Fördomar om det ena eller det andra könet återfinns både här och där. Människor som väljer jobb utifrån sitt hjärta i stället för vad omgivningen tycker måste ofta vara beredda att försvara sina val. Förklara varför de är minst lika bra på att byta blöjor eller mecka med bilar som sin kollega av motsatt kön.

För några dagar sedan berättade den här tidningen på nyhetsplats om en arbetsmarknad i förändring, och om länssatsningen om att bryta könsroller. Lovvärt, om det görs på rätt sätt. Men många gånger leder arbetsmarknadssatningar på jämställdhet till alltför ivriga ledningar som snabbt försöker justera siffrorna kring hur många av ett visst kön som arbetar på arbetsplatsen.

Man söker en quick-fix och tror sig hitta svaret genom kvotering. Därmed gynnas en person med "rätt" kön, vilket leder till en orättvis behandling av en person med "fel" kön. Ett av de tydligaste exemplen på det är ett några år gammalt mål som gällde antagning till veterinärutbildningen vid Uppsala universitet. Det fanns fler sökande med högsta betyg i alla ämnen än det fanns platser på utbildningen. Då bestämde universitetet sig för att då det i stor utsträckning var kvinnor som studerade till veterinär var det männen som skulle få förtur till utbildningen. Genom det stängde man också effektivt ut samtliga kvinnor som sökte programmet som därmed inte fick någon chans.

En annan problematisk genväg är när man sänker kraven för att klara av ett yrke. Bara blotta misstanken om att det finns människor som är inkvoterade utifrån sitt kön och inte sin kompetens, till exempel inom Räddningstjänsten, skapar oro. Jobbar du som brandman måste du kunna lita på att din kollega orkar dra ut dig från huset om det har fallit ner en bjälke i ditt huvud. Därför är det självklart att de eventuella fysiska kraven ska vara densamma för alla som söker ett yrke.

Att alla arbetsplatser alltid ska reflektera samhället (det vill säga i exakt antal kvinnor och män) är helt fel mål. Då blir Kalle som är barnskötare reducerad till sitt kön, likväl som Anna blir "brandkvinnan".

Vi är alla människor, och vi delar ett intresse om att de som är bäst lämpade, oavsett kön, anställs. Rätt person på rätt plats, helt enkelt.

Mer läsning

Annons