Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Porrmotstånd är inte feminism

Vad är porr? Intet annat än skildringar av sex.

Annons

Det borde politiker från både höger och vänster ha hållit i minnet innan de började applådera Sveriges Kvinnolobbys nya upprop #porrfritt. Kampanjmanifestet lanserades vid ett seminarium under Almedalsveckan och handlar bland annat om att kriminalisera sexköp utomlands, lagstifta mot porr på hotell, införa mer undervisning om sex och samlevnad samt förbjuda sexuella bilder i skolan.

Frågetecknen är många här.

Hur ska man till exempel gå till väga rent praktiskt? Något av det mest grundläggande inom juridiken är att man inte ska kunna straffas för en handling som är laglig på den plats där man utför den. Att göra ett undantag för sexköp är att pantsätta denna legalitetsprincip. Vore det vidare ens möjligt att göra hotell porrfria med mindre än att personalen övervakar alla gästers datatrafik. Eller ska internet förbjudas rakt av? Och hur ska lärarna alls kunna undervisa i sex och samlevnad framöver, om de samtidigt inte får visa några sexuella bilder?

Representanter för nästan alla riksdagspartier samt Feministiskt Initiativ deltog i #porrfritt-seminariet, och med ett undantag var alla mycket positiva. Den kristdemokratiska paneldeltagaren Marie-Louise Forslund Mustaniemi sade till exempel att detta handlar om mänskliga rättigheter.

Att en kristen högerpolitiker tycker illa vara om porr kanske inte är så förvånande. Men även vänsterfeminister lobbar hårt för ett förbud.

Porr och kvinnomisshandel är de yttersta effekterna av ojämställdheten i Sverige, sade den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm till P3 Nyheter efteråt (30 juni). Porr, menade hon, är exploatering av kvinnors och barns kroppar. Och i Dagens Arena skrev Hanna Cederin, förbundsordförande för Ung Vänster, att sexualitet är en maktfråga som påverkar våra relationer och vår identitet. Det kan inte överlåtas åt en ’privat sfär’. (1 juli).

Argumenten är typiska för debatten, och det vilar något väldigt nedlåtande över dem. Som om dessa politiker verkligen visste bättre än kvinnorna själva.

Många sexarbetare far illa, inte tu tal om saken. För dem kan man göra mycket mer. Vidare vore det en god idé att se över hur man ska få bukt med så kallad hämndporr, det vill säga material som sprids mot de medverkandes vilja. Men skildringar av sex är inte detsamma som misshandel. Inte heller är vuxna kvinnor att jämställa med barn sexuellt, det är djupt olyckligt – och förmodligen rätt talande – att dessa två grupper så ofta buntas ihop i debatten.

Och att sex inte är något privat utan ska regleras politiskt? Att förbud mot sexuella skildringar handlar om mänskliga rättigheter?

Nog finns det mycket man kan kalla det när politiska krafter vill frånta kvinnor rätten till sina kroppar och skuldbelägga deras sexualitet.

Men feminism är knappast namnet.

Mer läsning

Annons