Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polisen lär inte dyka upp och gripa tjuvarna. Skaffa dig en tillräckligt stor hund i stället

/

Polisbristen på landsbygden är redan ett faktum. Men räkna inte med att det kommer bli bättre i första taget - särskilt inte under sommarmånaderna.

Annons

Allt var inte frid och fröjd i det lilla samhället. Ytterligare en granne hade fått sin förrådsdörr uppbruten. Röjsågen var stulen, båtmotorn var stulen och verktygen var stulna. Enda orsaken till att det ens blev en polisanmälan den här gången var på grund av villkoren hos försäkringsbolaget.

Ingen på byn förväntade sig att polisen skulle dyka upp och undersöka brottsplatsen – än mindre lösa fallet. Uppmärksamheten begränsades till en notis i lokaltidningen.

Sanningen är att det varje år skrivs hundratals korta polisnotiser i landsortspressen om inbrott som det ovan nämnda (att tjuvarna ens får avsättning för alla stulna röjsågar är fascinerande). Det handlar alltså om vanliga brott som drabbar vanliga människor, och som aldrig kommer klaras upp eller ens utredas av polisen.

Den här typen av brottslighet är inte prioriterad, och till skillnad från polisen så tar tjuvarna inte semester så här års. Ordningsmaktens svårigheter att bemanna för semesterperioderna förstärker den polisbrist som redan finns i många glest befolkade regioner. Smörgåsbordet står med andra ord redan uppdukat för de oinbjudna gästerna.

Klientelet som utför dessa typer av stölder mot stugor, villor och fritidshus är ofta antingen personer med beroendeproblematik (kriminalitet blir ett sätt att finansiera det pågående missbruket) eller kringresande stöldligor. Det är tämligen komplex materia för polisen att hantera. Därför är att ropa på stängare straff eller fler poliser i bästa fall populism, och ingen lösning på dilemmat med stölderna. De kommer fortsätta.

Tyvärr är utvecklingen med diverse byavakter, grannsamverkan, spanargrupper på nätet, och attityder om att "ta lagen i egna händer", inte heller särskilt framgångsrik verksamhet annat än i undantagsfall. Fenomenen är närmast att betrakta som symptom på att de rättsvårdande myndigheterna har svårigheter att fullgöra sina förpliktelser gentemot medborgarna. Det är i varje fall upplevelsen.

Mängdbrott måste förstås utifrån de känslor kriminaliteten väcker och inte utifrån skadorna eller förlusterna, som brottsligheten orsakar. Känslan av trygghet är inte detsamma som den faktiska brottsligheten i ett samhälle.

Att uniformerad polis inte längre syns på byn, att det lokala poliskontoret håller semesterstängt eller att närmaste bemannade polisstation plötsligt ligger flera mil bort i grannkommunen påverkar främst människors känsla av trygghet.

Ja, lokal närvaro har ett stort symbolvärde. På landsbygden finns det skäl att känna sig förtvivlad och uppgiven, eftersom polisnärvaron knappast kommer att öka.

Innan polisen har de tekniska möjligheterna, som i dag utvecklas inom försvarsindustrin, att på distans övervaka stora landområden i realtid kommer man alltid vara steget efter tjuvarna.

Överlag finns inte mycket som en hederlig och laglydig medborgare kan göra, eller förvänta sig att myndigheterna gör, för att värna egendom mot den typ av kriminalitet som drabbar de glest befolkade bygderna.

Men tredubbla hänglås på förrådet och en tillräckligt stor hund kan ju förstås bidra till trygghet.

Om inte annat är det ju rätt trevligt med lite fyrfota sällskap.

Mer läsning

Annons