Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polisbrev: "Älskar mitt jobb men överväger att sluta!"

/

Poliser runt omkring i Gävleborg skriver nu brev till chefer och politiker i protest mot arbetsmiljö och löner. Ledarsidan har fått ta del av ett polisbrev där brevskrivaren berättar om sina tankar kring att lämna yrket efter sex år.

Annons

Läs mer: Poliser har fått nog och skriver brev till politikerna

– Varför jag ska hålla fast vid mitt drömjobb då jag efter sex års tjänst sitter med 24 500 kronor i månaden, något jag med lätthet skulle höja med tusentals kronor vid ett byte till någon annan statlig myndighet.

Nedan läser brevet i sin helhet.

Läs mer: Ledare - polisen har fått nog av dåliga löner och usla arbetsvillkor

Hej!

Jag älskar verkligen mitt jobb. Det är med stolthet jag inför varje arbetspass drar på mig uniformen. Jag vet ju att jag från samhället fått en uppgift som jag förväntas förvalta på ett korrekt sätt och med medborgarnas bästa för ögonen.

Jag minns den där dagen under förvintern 2007. Jag satt som politisk sekreterare på mitt kontor på Stadshuset i Umeå och hade precis upptäckt det där mailet från antagningen. Samtidigt som jag klickade på länken pratade jag i telefon med min yrkesmässiga motsvarighet på Landstinget och han har i efterhand berättat att jag bara försvann och att han upprepade gånger uttalade mitt namn utan reaktion. Meddelandet kom upp på skärmen och efter en stunds total frånvaro kom jag till sans och svarade slutligen min vän: Björn, jag slutar vid årsskiftet.

Ända sedan den dagen har jag varit oerhört glad över att jag fick chansen till att bli polis. Tänk känslan att vara den som medborgaren förlitar sig på när denne ringer 112. Så här sex år efter att jag fick åka ut på Stockholms gator måste jag dock erkänna att jag börjat titta efter andra jobb. Anledningen till detta är inte att jag känner att arbetsuppgifterna på något sätt skulle vara oviktiga utan att jag känner frustration över att inte få någon uppskattning från arbetsgivaren.

För att ta ett konkret exempel var jag för någon vecka sedan på en fest med några barndomsvänner. När vi satt där i bastun handlade 90 procent av samtalen om mitt jobb och jag fick ständigt höra hur viktig jag var. Mina gamla vänner var fascinerade över att jag i mitt jobb får uppleva saker som andra bara får höra som en nyhet på TV. Det var dock inte det enda sättet jag var unik på. Det som också skilde var när vi började prata lön och förmåner.

Jag var den absolut sämst betalde. Dessutom var jag den med längst arbetstid och lägst ersättning för arbete på obekväm arbetstid. Det stående skämtet resten av kvällen var faktiskt att mina vänner ända fram till klockan 22 skrattande påminde mig om att mina kollegor just då fortfarande inte fick en krona extra denna fredagkväll.

Missförstå mig inte, jag visste redan när jag sökte till polis att jag inte skulle få något ekonomiskt fördelaktigt liv. Problemet är dock att yrket sedan ansökan skickades fått sämre villkor och inget tyder på att någon förbättring kommer att ske.

Jag har många kollegor, särskilt de i yttre tjänst, som allt oftare talar om att byta yrke. Personligen får jag allt svårare att motivera varför jag ska hålla fast vid mitt drömjobb då jag efter sex års tjänst sitter med 24 500 kronor i månaden, något jag med lätthet skulle höja med tusentals kronor vid ett byte till någon annan statlig myndighet. Jag får från min kära fru ständiga tips på andra tjänster att söka men har hittills skickligt lyckats undvika mer seriösa diskussioner i ämnet.

Nu börjar det dock bli allt svårare att motivera varför familjen ska stå tillbaka bara för att jag ska fortsätta vara polis. Jag både tror och hoppas att Du har förstått allvaret i rådande situation!

Med vänlig hälsning

Ordningspolis

Läs mer: Ledare - Statens hårda besked till poliserna

Mer läsning

Annons