Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Perspektivlöst att jämföra Norrland med en koloni

Retoriska överord som separatism och kolonialism är en farlig väg att gå.

Annons

Dessvärre tror många att den som upplever sig själv vara allra mest kränkt, också är den som kommer få höras allra mest. Men så är det givetvis inte. Om man vill bli tagen på allvar måste man fortfarande ha på fötterna och goda argument i den politiska debatten.

Ett exempel är en nyligen publicerad krönika i Expressen 20/8 signerad Clara Lidström. I sin krönika driver hon tesen om att Norrland är en svensk koloni. Tidigare under sommaren 8/8 krävde dessutom en annan krönikör i Expressen, Lotta Gröning, att Norrland skulle folkomrösta om självständighet – precis som Skottland tidigare har gjort.

Det finns en berättigad regionalpolitisk frustration att hämta stöd från. Den finns på den svenska landsbygden och i synnerhet norra Sverige och dess glesbygd. Tyvärr har den svenska staten misslyckats med sin sammanhållningspolitik. Nedmonteringen av statlig närvaro i form av service och myndigheter har skadat sammanhållningen. Den eftersatta infrastrukturen med trasiga vägar är ett annat exempel. Samtidigt som resurserna i norra Sverige garanterar svensk tillväxt och konkurrenskraft.

Men att gå från regionalpolitisk frustration till att tala om separatism och kolonialism är oseriöst. Kolonialismen är en destruktiv och kontroversiell episod i människans historia. Den som gör jämförelser mellan bristen på återbäring för de naturresurser Norrland bidrar med och koloniserandet av Afrika missar målet. Vi blir inte utnyttjade, vi har rättigheter och vi har representation.

Från Norrland har vi haft hela tre statsministrar, Fälldin, Ullsten och Löfven. Till detta ett större omfång av partiledare. Undertecknad, Gröning och Lidström delar med säkerhet bilden av den regionala, ekonomiska och sociala klyvningen mellan det urbana och rurala Sverige. En klyvning som är minst lika relevant att tala om inom ett läns gränser, som mellan halva norra Sverige och stockholmsområdet. Men att utifrån den utgångspunkten ytterligare splittra sammanhållningen genom retoriska överord som separatism och kolonialism är en farlig väg att gå.

Den politiska debatten om Norrland och villkoren för människor som bor i glesbygd är nyfödd. Det är välkommet eftersom den sedan urbaniseringen och utflyttningspolitiken haft hög relevans. Tillfället måste därför tas tillvara genom kloka, konstruktiva och faktabaserade argument som talar för att minskade klyftor mellan stad och land är något som gagnar hela det svenska samhället. Annars är risken stor att vi i Norrland, lika snabbt som debatten kom, också gnällt oss ut ur det politiska samtalet genom en verklighetsfrånvänd retorik.

Det vore synd om så blev fallet.

Mer läsning

Annons