Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partiledardebatten: Käbblet fortsätter trots inrikespolitisk kris

Vad hade vi väntat oss egentligen?

Annons

Att det allvarliga läget skulle ha gjort statsmän av partiledarna över helgen? Slut på käbbel och floskelupprepningar? För nu var ju ändå den förhatliga decemberöverenskommelsens tvingande bojor upplåsta – dags för samförstånd och realpolitik.

För det står ändå 150 000 flyktingar för dörren.

Det är ändå tusentals människor som behöver ett jobb.

Det är ändå en bostadskris i landet som behöver lösas. Nu.

Och vi hotas av såväl klimatet som mindre vänligt sinnade grannländers upprustning i vårt närområde.

Söndagskvällens partiledardebatt kanske inte hade förutsättningar att ge svar på så många sakpolitiska frågor. Men svenska folket borde ha fått lugnande besked när det gäller samarbetsviljan.

Fick vi det? Nja, kanske någon trevare i enstaka sakfrågor. Men hotet om nyval känns inte avvärjt.

Inte om man kan ägna en kvart åt att diskutera vem som bjudit in vem, vad som är en förhandling eller bara ett samtal.

Stefan Löfven (S) kände sig lugnad med att regeringens budget kommer att gå igenom. Jan Björklund (FP) vill att vänstern ska avpolletteras och Miljöpartiet slängas ut ur regeringen. Då kan han närma sig Socialdemokraterna. Och Anders W Jonsson (C) gjorde också vissa inviter, eller åtminstone berömmande smicker från ett folkrörelseparti till ett annat.

Men annars utvecklades väl debatten precis så som man kunde befara.

Rond ett: I ena ringhörnan står regeringen och försvarar skattehöjningar som ska leda till utbildningssatsningar, bostadsbyggande och integrationsförbättringar.

I den andra ett högt tonläge från framför allt KD och M om skattehöjningar som leder till färre jobb, om ökade gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd. Och framför allt om bristen på en plan.

Mittemellan står Jimmie Åkesson (SD) som i vanlig ordning får ta till orda i sitt favoritämne: flyktingströmmen ska omdirigeras till det helvete den kommer ifrån. Då kommer allt att ordna sig för svensken. Någon jobbpolitik avkrävs inte partiet.

Rond två: Klimat, bostäder och Natomedlemskap. Viktiga frågor som ändå känns svårt att koncentrera sig på efter helgens dramatiska inrikespolitiska utveckling. Och vad det i förlängningen kan leda till.

Höjd bensinskatt är ett elände för landsbygden. Bostadsbubblan är på väg att spricka. Unga, studenter och nyanlända saknar bostäder och det byggs inte tillnärmelsevis i den takt som borde vara nödvändigt. Putin skrämmer slag på grannländerna och försvarsöverenskommelsen ger ändå inte tillräcklig trygghet. Regeringen ger inte ett tillfredsställande besked om Natomedlemskap, ur ett alliansperspektiv.

Och Jimmie Åkessons enda (inte helt otippade) argument är att han inte vill vara med och försvara Turkiet i Mellanöstern.

Nog hade man önskat sig en debatt som handlade mindre om rut och rot, kolbitar, skalbaggar och flygplatser och skattesatser.

Och mer om konkreta förslag på hur det blocköverskridande samarbetet ska se ut nu när flyktingkrisen ska lösas i det korta perspektivet – integrationen i det långa.

Positionerandet är ointressant och inger ingen respekt.

Nyval tjänar endast ett parti på. Det förstår nog till och med Kristdemokraterna när champagnebaksmällan lagt sig.

Mer läsning

Annons