Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överraskande val

/

Överraskande, men ett rätt bra val. Trots allt.

Annons

Så kan man sammanfatta den norska Nobel-kommitténs val att ge Nobels fredspris 2012 till Europeiska Unionen, EU.

Visserligen fanns det andra som personligt och mer påtagligt kämpar för fred och mänskliga rättigheter, visserligen kan man ifrågasätta vad EU gjort just nu för att bidra till världsfreden, visserligen kan man ha invändningar mot EU:s flyktingpolitik och visserligen kan man tycka att det är mer kris än aktivt engagemang i EU just nu.

Men när detta är sagt, måste man ändå konstatera att EU varit en helt avgörande fredsfaktor i en världsdel som bär på en historia fylld av konflikter och krig, där två världskrig utkämpades inom loppet av ett par tre decennier.

EU uppstod ur askan efter det andra världskriget med ett uttalat fredssyfte. Man ville bygga ihop EU:s ekonomier så att det skulle bli så gott som omöjligt att starta krig, mellan främst Tyskland och Frankrike.

Sedan dess har EU vuxit med ett stort antal medlemmar, inte minst från länder som tidigare tillhörde Sovjetunionen. Kroatien väntas bli EU:s 28:e medlemsnation. Och fler står på kö.

Samtidigt med att EU växer upplever unionen sin djupaste kris någonsin, med ekonomiska svårigheter och social oro i flera av medlemsländerna. Men man pratar med varandra och förhandlar, i stället för att slåss och döda varandra.

Visst kan man frestas tro att den norska Nobelkommittén vill stärka det krisande EU, och uppmärksamma att EU trots allt varit och är en stabiliserande faktor.

Nobelkommittén skriver också i motiveringen att man vill fokusera på vad den ser som EU:s viktigaste resultat: Den framgångsrika kampen för fred och försoning och för demokrati och mänskliga rättigheter. Den stabiliserande rollen som EU har bidragit till att förändra det mesta av Europa från en kontinent av krig till en kontinent av fred.

EU-kommisionären Cecilia Malmström formulerade det så här i en Ekointervju: EU har betytt väldigt mycket historiskt i Europa för att hålla ihop tidigare stridande länder, för att ena en kontinent som delades av en mur, och för att i dag vara ett forum för att lösa konflikter.

Några kritiker tycker att EU förknippas med flera starka militära aktörer, kärnvapenmakter och vapenindustri, snarare än med fredsarbete. Priset hade passat bättre för 50 år sedan när EU hade som syfte att hindra länder från att rusta upp, säger exempelvis EU-kritikern Carl Schlyter (MP)

EU har enligt uppgift varit uppe till diskussion flera gånger på Nobelkommitténs möten. Men det har alltid tidigare funnits någon annan som gått före.

Men att EU borde fått priset tidigare, förändrar inte det faktum att EU långsiktigt varit en fredsskapande och stabiliserande faktor i Europa och världen.

Och freds- och konfliktforskaren Erik Melander vid Uppsala universitet tycker att det är ett bra val. EU är ett lyckat fredsprojekt. Välståndet och demokratin inom unionen är två av de starkaste orsakerna till den långa fredsperioden i Europa. EU har också haft positiva effekter på den politiska situationen i Östeuropa, säger han.

Till sist kan man konstatera att det ironiskt nog är den norska Nobelkommittén med Thorbjörn Jagland i spetsen som ger EU fredspriset. Norge står ju utanför EU.

Man kan inte helt frigöra sig från tanken att det kan uppfattas som ett inlägg i den norska debatten om EU-medlemskap.

Men bortsett från det var det ett rätt bra val. Även om det förstås kunde ha kommit tidigare.

Mer läsning

Annons