Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orimligt tuffa krav?

/

Tuffare för invandrare med nya krav eller ett djupt känt engagemang för att ta emot invandrare och skapa en fungerande integration?

Annons

Igår presenterade Folkpartiet sitt nygamla integrationspolitiska program.

Några avfärdade det snabbt som ett försök att damma av ett gammalt framgångsrecept från valspurten 2002. Då lanserade Lars Leijonborg tanken på ett språktest och skapade den så kallade Leijonborgeffekten.

Också denna gång, menar kritikerna, handlar det om att skärpa kraven på invandrare och göra det tuffare och svårare.

Visst handlar det integrationspolitiska programmet om att ställa krav, men inte för att göra det tuffare. I stället slår programmet fast att Sverige bör välkomna invandring av flera skäl. Vi behöver arbetskraftsinvandrare som med sin kunskap och sitt entreprenörskap bidrar till att utveckla landets företagande och välstånd.

Men det handlar också om att, tillsammans med andra demokratiska länder, ta ansvar för människor som flyr undan förföljelse av olika slag. Det är en viktig och helt avgörande utgångspunkt i det integrationspolitiska programmet.

När det är sagt kan man dessvärre konstatera att integrationen inte fungerat väl. Det är alldeles för många som fastnar i ett utanförskap. Men samtidigt är det värt att konstatera att mer än 600 000 utrikes födda går till jobbet varje dag.

Det som de flesta kritiker hänger upp sig på är att Folkpartiet på nytt lanserar någon form av språkkrav kopplad till medborgarskapet. Ändå är det självklart att det svenska språket är en av nycklarna, den allra viktigaste, in i det svenska samhället.

Och vad är det för fel med att kräva att de som vill bo och leva i det här landet också skaffar sig den nyckeln? Det är ingen omöjlig uppgift.

Flera av förslagen kan upplevas som krav, även om det i grunden handlar om möjligheter för att minska och komma ur utanförskapet.

Där finns krav på motprestation i form an något slags aktivitetskrav för att få bidrag, slopad ersättning för den som tackar nej till jobb och krav på yrkespraktik för nyanlända som läser på SFI.

Det integrationspolitiska programmet vill också avskaffa den retroaktiva föräldrapenningen som blivit en fälla för många utrikes födda kvinnor som kommit till Sverige med barn i förskoleåldern. Ett utrikes fött barn som kommer till Sverige vid exempelvis fyra års ålder tilldelas lika många föräldradagar som ett barn fött i Sverige.

Även om det inte finns mycket nytt i Folkpartiets förslag kan man knappast avfärda det som ett gammalt framgångsrecept eller som ett kravmanifest. I stället handlar det om ett försök att skapa en fungerande integration.

Programmet borde inte upplevas som kontroversiellt. Det är inga orimliga krav. Ändå mötte det snabbt kritik på sociala medier. Framför allt från vänstersympatisörer. Men kritiken var också hård från twittrande Sverigedemokrater, vilket tyder på att Folkpartiet är på rätt väg.

Det borde det finnas utrymme för att skapa en bred politisk enighet om åtgärder som åtminstone ligger i den riktning som Folkpartiet pekar.

Mer läsning

Annons