Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Öppet eller stängt?

/

När många sitter och funderar på hur de på bästa sätt värnar det fria, toleranta och öppna samhället i samband med årsdagen av Utöya-massakern, och samtidigt nås av nyheten om Denvermassakern, är det lätt att drabbas av total uppgivenhet. Har världen verkligen blivit galen?

Annons

Det krävs en fantastisk storsinthet och liberal övertygelse att nästan med en dåres envishet hävda att, ja, för det finns inget annat alternativ.

Rent politiskt och ideologiskt ska inte vansinnesdåden blandas ihop. När Anders Behring Breivik eller Usama bin Ladin planerar sina terrorattentat, är det med den ideologiska övertygelsen om att just deras världsbild är den allenarådande. Det totalitära samhället ska råda med plats för en sanning, en människotyp, en åsikt.

När den högutbildade 24-åringen går in på en biograf i Denverförorten Aurora och skjuter ihjäl tolv personer med orden "Jag är Jokern", är det naturligtvis en attentatsman som för länge sedan rent mentalt lämnat den verkliga världen och har förmodligen inga politiska syften med sitt dåd.

Men han lever och verkar i ett land där höjden av liberalism anses vara att kunna försvara sig och sin egendom med vapen. Det kan tyckas enkelspårigt att kritisera amerikanska vapenlagar. Men från en svensk horisont är det obegripligt att ingen vågar och kan dra slutsatsen: färre vapen, färre döda.

Liberala vapenlagar underlättar självklart för dessa irrhjärnor att utföra sina vansinnesdåd. Både i USA och i Finland som drabbats av besinningslösa skolskjutningar.

Men det är inte förklaringen till hur idén uppkommer, sätter fart, har en grogrund i den ensamme attentatsmannen huvud. Och senare planeras minutiöst, löses rent praktiskt och faktiskt genomförs.

Det finns förmodligen ingen gemensam sådan, men många stigar hos tänkande orsakssökare leder just nu till internetvärlden.

Det är här terroristerna rent konkret skaffat sina vapen, men det är också här de skapat sig sin världsbild. Ofta oförmögna att fungera socialt i det verkliga livet, hittar de här ett slags tillflykt i cyberspace. Och det är också på internet de kan sprida sina uppfattningar om det totalitära samhällets förträfflighet där inget utrymme finns för individens frihet och lika värde. Fundamentalismen är densamma.

Det ska kommas ihåg att extremisternas försprång är gigantiskt på hur nätet kan användas. Jämfört med etablerade medier till exempel.

Naiviteten var slående när tidningar på sina hemsidor släppte kommentarsfunktionen fri till en början. Redaktörerna hade plötsligt glömt refuserade insändare som de aldrig drömt om att publicera i en papperstidning. Men skribenterna fanns kvar. Liksom åsikterna.

Nu förhandskontrollerar de flesta seriösa sajterna kommentarerna och får leva med epitetet "politiskt korrekta" av åsiktsmaskiner som blandat ihop yttrandefriheten med mobbning och hatkampanjer.

Men det öppna samhället är ingen självklarhet som lever utan diskussion, omprövning och debatt. Rädsla har genom historien förändrat hela nationer.

Det finns anledning att påminna om Voltaires bevingade " Jag hatar dina åsikter men är beredd att gå i döden för din rätt att framföra dem."

Respekten måste vara ömsesidig. För det öppna samhället, för individen och för människors lika värde.

Mer läsning

Annons