Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Önskas: Tydliga partier och starka personligheter

Annons

Nu har äntligen Mona Sahlin insett att Socialdemokraterna inte gjorde något bra EU-val.

Det tog visserligen några dagar. Och förmodligen några skarpa inlägg från några mer klarsynta socialdemokrater.

På valnatten sade hon att hon var nöjd med resultatet och att det blåst starkt rödgröna vindar. Trots att Socialdemokraterna gjorde ett av sina sämsta val sedan vi fick allmän rösträtt i det här landet. Och trots att Vänsterpartiet i det närmaste marginaliserades.

Hon var uppenbarligen nöjd över att göra ett lika dåligt val som förra EU-valet och över att Moderaterna också gjorde ett dåligt val.

Samma lindrigt sagt begåvade analys gjorde partisekreteraren Ibrahim Baylan som helt går in i sin roll att vara husbondens röst, eller snarare kanske husfruns röst.

Men vad är det för framgång att vara större än Moderaterna?

Nu tonar Mona Sahlin ned den positiva och glada bild som hon gav av partiets framgång på valnatten och börjar inse att det kanske inte var så bra resultat.

Tänk om både hon, Socialdemokraterna och Moderaterna skulle komma till insikt om att de partier som varit tydligast och som haft de starkaste personligheterna också lockade flest antal väljare.

Piratpartiet var tydligt, även om partiet bara drev en fråga, och lockade framför allt unga som oroas över integritetsfrågorna och som dessutom är trötta på de etablerade partierna.

Miljöpartiet gick fram sedan partiet bytt fot och nu närmar sig MP partikamraterna på kontinenten som är riktiga Europaentusiaster. Även om partiets EU-parlamentariker Carl Schlyter är mer tveksam till ett starkare Europa, har han gjort en stark insats i parlamentet.

Det tredje framgångspartiet är Folkpartiet som utan tvekan drivit den mest konsekventa och positiva Europapolitiken av alla svenska partier.

Att partiet dessutom hade en färgstark tant som första namn förstärkte bara framgången.

Socialdemokraternas och Moderaternas misslyckande beror bland annat på att de förföll till ett käbbel om inrikespolitik och att deras kandidater knappast hade någon dragningskraft. Snarare kan de betraktas som omplacerade inrikespolitiker.

Förhoppningsvis är vi på väg mot ett politiskt klimat där personligheter, tydlighet, visioner och klarspråk är viktigare än fega, flummig, taktiska partiövningar.

Förhoppningsvis är vi på väg mot ett politiskt klimat där väljarna får mer direkt inflytande över vilka politiker som väljs in i kommunfullmäktige och riksdag på partidisciplinens bekostnad.

Piratpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet visade vägen i EU-valet. Nu väntar vi på samma tydlighet på hemmaplan. Både av dessa partier och av övriga.

 

Mer läsning

Annons