Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ombytta roller när finska (pek)pinnar slår tillbaka

/
  • Finlands finansminister Alexander Stubb är en av euro-zonens mest högljudda åtstramningsförespråkare. Nu drabbar politiken även hans hemland Finland.

Det finns mycket att beundra hos vårt östra grannland.

Annons

Ett eftersträvansvärt skolsystem, kompositören Jean Sibelius och världsberömd design. Nu har dock den högpresterande lillebrodern gått in i väggen.

Från att ha rankats som en av Europas mest konkurrenskraftiga ekonomier har Finland under flera år haft negativ tillväxt. Alla pilar pekar åt fel håll. Den tidigare nationalklenoden Nokia var länge ett ekonomiskt ånglok, men i takt med global konkurrens inom telekomindustrin är den tiden förbi.

Den andra stora exportsektorn, skogs- och pappersindustrin, har drabbats hårt av sjunkande efterfrågan. Den minskade exporten till Ryssland, som lider av både sanktioner och fallande valuta, bidrar också till den dystra prognosen för finsk ekonomi. Även en åldrande befolkning och låga födelsetal oroar. Eurosamarbetet har inte bidragit till Finlands sak.

En centralt satt räntenivå av Europeiska centralbanken och en stark eurokurs har inte gynnat återhämtningen efter finanskrisen, utan snarare varit en black om foten.

Finlands finansminister Alexander Stubb från konservativa Samlingspartiet har länge profilerat sig som den främsta kritikern av Greklands tafatta hantering av sin ekonomiska kris. Kritiken var så hård att Europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S) i somras jämförde Stubb med en skolgårdsmobbare.

Nu har dock rollerna förbytts. Alexis Tsipras har fått förnyat förtroende som premiärminister i Grekland, och Finland måste leva efter den åtstramningspolitik som man högljutt pådyvlat andra euroländer.  Sänkt sjukersättning, färre semesterdagar för offentliganställda, lägre ob-ersättning på helger och en tillfällig skatt för höginkomsttagare är förslag som ska stävja den nedåtgående utvecklingen. Men signalen från regeringen är tydlig: Det kommer att behövas ytterligare åtgärder innan faran är över.

Över 30 000 människor samlades på Järnvägstorget i centrala Helsingfors i fredags för att protestera mot åtstramningspolitiken. Kollektivtrafiken stod stilla på grund av strejk. Det är inte särskilt förvånande. Nedskärningar resulterar sällan i folkligt jubel, varken i Helsingfors eller i Aten. Ändå kan de vara nödvändiga.

Dessvärre går ekonomiska kriser allt för ofta hand i hand med humanitära snedtramp. Hundratals personer demonstrerade i helgen vid den svensk-finska gränsen mot flyktingar som tar sig från Sverige till Finland. Inrikesminister Petteri Orpo har öppnat upp för att regeringen kan komma att stänga gränserna om det inte nås en gemensam europeisk lösning på den pågående flyktingkrisen.

En förödande åtgärd, både humanitärt och ekonomiskt. Protektionism och stängda dörrar mot omvärlden kommer inte att ta ett exportdrivet land ur en ekonomisk kris. Finlands demografiska utveckling är en del av den ekonomiska ekvationen som inte går ihop.

Den stränga invandringspolitiken och låga befolkningstillväxten är i själva verket en stor del av det finska problemet. Och stängda gränser är inte lösningen.

Mer läsning

Annons