Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Sverigedemokraterna säger nej till värdlandsavtalet, och jag hade fel...

Politiske redaktören Patrik Oksanen trodde att Sverigedemokraterna skulle lägga ned sina röster när det gäller Värdlandsavtalet. Så verkar det inte bli, istället ser det nu ut som om SD kommer att rösta nej. Därmed får Oksanen erkänna att den politiska konsekvensen av analysen blev fel.

Annons

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson valde att kyla ned flörten till förmån för partiets isolationistiska och Rysslandsrelativiserande flygels önskan att säga nej till värdlandsavtalet.

Ibland har man fel i sina analyser. Verklighet överträffar den öppna logiken och signalspråk. Särskilt svårtolkade är interna rörelser inom det slutna Sverigedemokraterna där styrkeförhållanden inte är lätta att avgöra och den inre logiken är komplex.

Läs mer: Analys - därför säger SD inte nej till värdlandsavtalet

Man kan kalla det för ursäkt, eller bortförklaring - men faktum kvarstår: Jag hade fel om värdlandsavtalet. SD säger nej. Troligen.

Min analys var att SD skulle hitta en krypväg ut genom att hänvisa till behov av utredning och i omröstningen lägga ned sina röster. Detta eftersom hälften av partiets väljare vill se Natomedlemskap och att man försökt flörta sig närmare M och KD för att kunna samarbeta efter valet 2018 eller 2022.

Men genom att partiledningen efter en månad av kompakt tystnad släppt igen en motion med försvars- och utrikespolitiker i partiet där man säger nej så ska det mycket till för att min analys ska bli korrekt vid voteringstillfället. I och för sig ska inget ska uteslutas när det gäller Sverigedemokraterna, som är ett parti som inte gjort sig känt som konsekvent förutom i sin hjärtefråga minskad invandring.

Läs mer: Replikväxling om att SD:s försvarspolitiske talesperson Mikael Jansson framträdde med utesluten SDU-ordförande i samtal om säkerhetspolitik

Men tills vidare, låt oss slå fast att jag hade fel. Orsaken?

Kanske var partiledningens flörtvilja med M & KD inte tillräckligt stark för att klara av ännu en uppslitande intern strid.

Kanske var signalerna i Åkessons Expressenintervju om en uppmjukning i synen på Nato bara testballonger som inte landade rätt.

Kanske är Putinkrafterna och isolationisterna starkare just nu än jag trodde. Flera Putinvänliga medlemmar har rensats ut ur SD, men deras värderingar lever kvar?

Försvarspolitiske talespersonen Mikael Jansson (SD) fick igenom sin linje med ett nej till Värdlandsavtalet. I bakgrunden Europaparlamentariker Bodil Ceballos (MP) då bilden är tagen vid en presentation från KEX-kommittén

Jag har tidigare skildrat spänningarna mellan en grupp som kan kallas för ”Putinister” och ”Nykaroliner” för att beskriva ytterligheterna i synsätt på säkerhetspolitiken inom SD utifrån att Sverigedemokraterna 2014 konsekvenet i Europaparlamentet röstade i enlighet med Rysslands intressen till den grad att man placerade sig på samma nivå som Front National i Frankrike och UKIP.

Nykarolinerna ser Ryssland som ett direkt hot, de vill vara en del av det transatlantiska samarbetet och en del av västvärlden. Den här gruppen var framför allt moderata väljare tidigare och i ett 1900-talsperspektiv tillhör de den nationellt pålitliga högern som höll rent mot fascister och nazister.

Den andra extremen beundrar Putin, ser i Ryssland en ideologisk frände som bekämpar liberal demokrati, som kan riva ned det förhatliga EU, vrider klockan tillbaka för homosexuellas rättigheter och stoppar invandring. De ser också USA som en värderingsfiende. Här finns grupperingar som drar åt vad SD-ledningen kallat för nyfascistiska.

De öppna Putinbeundrarna har minskat i antal genom uteslutningar men det politiska arvet med isolationism är starkt och det kombineras med neutralitetsnostalgi som de SD:are som hämtats från Socialdemokraterna burit med sig in i partiet.

Rysk Su-27 fotograferad på nära håll från svenskt signalspaningsflygplan.

Det innebär i praktisk politisk handling att man ändå spelar Ryssland i händerna i denna geostrategiskt turbulenta tidsålder, genom att vilja bryta befintliga samarbetsstrukturer som EU och inte gå med i Nato.

Den ryska målsättningen är att bryta den transatlantiska länken och det europeiska samarbetet och därigenom också utöka sin inflytelsesfär. I Kremls värld får gärna starka europeiska stater ha mindre lydstater och det är de stora som gör upp kring förhandlingsbordet. I den världen är Sveriges självständighet betydligt mindre än idag.

Läs mer: Fredsrörelsens atombombsbrev ska skrämma riksdagsledamöter

Det Ryssland saknar i BNP (man ligger mellan Spanien och Italien) kompenserar landet med kärnvapen i arsenalen, ett aggressivt informationskrig och genom att använda vapenmakt (otänkbart för de flesta bedömare innan det hände) för att nå sina mål. Ryssland har brutit och i praktiken skrotat den europeiska säkerhetsordningen som funnits sedan Helsingforsavtalet och det utgör ett växande bekymmer för länderna i närområdet. Det här gör att situationen är farligare och mer komplex än under Kalla Kriget.

Det som är anmärkningsvärt i motionen signerad Mikael Jansson (SD), Roger Richtoff (SD), Julia Kronlid (SD) och Björn Söder (SD) är att man mellan raderna ser att SD tagit intryck av den intensiva desinformationskampanj som riktats mot riksdagsledamöterna med falska uppgifter om atombomber i kommuner och annat som försvarsminister Peter Hultqvist (S) vid upprepade tillfällen med kraft dementerat.

Till och med i sin motionsformulering skriver SD: ” Till exempel skulle Atlantpakten kunna sätta upp en militärbas i Sverige enligt förutbestämda rutiner, något som andra skulle kunna räkna med i sina krigsplanläggningar” utan att nämna att det behövs ett beslut av svenska regeringen vilket spär på en del av de myter som cirkulerar kring avtalet.

Läs mer: Lögner och myter som sprids ett allt större problem

Genom beslutet sällar sig Sverigedemokraterna till Vänsterpartiet som nejsägare till avtalet, de kommer att få sällskap av några rebelliska miljöpartister.

Den som är mest glad över att jag hade fel är moderatledaren Anna Kinberg Batra, som genom det här har lättare att distansera sig från en oönskad uppvaktare, fått ett starkare kort internt genom att peka på att SD är som V i frågor som nationell säkerhet och kan hoppas att fler Natovänliga SD-väljare återvänder hem till Moderaterna.

Anna Kinberg Batra talar i Almedalen under politikerveckan. När SD säger nej till Värdlandsavtalet så är det hon och Moderaterna som är de stora vinnarna.

Intresserad av Säkerhetspolitik? Missa inte Podd 72!.

Podden handlar om att vara redo, om kriser, katastrofer, prepping, säkerhetspolitik och informationskrig. Finns att ladda ned på iTunes och Acast.

#9 Fem år sen Fukushima, alver mot troll och dina preppingfrågor

#8 Preppa för Sportlovskyla, kulturen i säkerhetsdoktrinen & Lars Wilderäng

#7 Maskrosrötter, fredsförsök i Syrien och hur Ryssland trollar litvinenkorapporten

#6 På FoFRK del 3: "ÖB lovar försöka stoppa Bergsjös anfall, finländska myter och energiplanering för krig"

#5: Från FoFRK del 2:"Sveriges förmåga får betyg, MSB:s GD och kvällspressens utsända"

#4: Från FoFRK 1: "En Skipper, en stjärnförfattare och en civil krishantering"

#3: Medborgaransvaret i Kris, Ryssland och besök på skräckhotellet

# 2: Så fixar du strömavbrottet & kan det bli krig på Balkan?

#1: Preppa med barn och Svarta svanar

Mer läsning

Annons