Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Sista lyckliga sommaren

Medan Sverige går allt mer in i sin egen sommarbubbla stormar världen. Det som händer på främmande kust kommer antagligen inte att tränga genom på minglen under Almedalsveckan, uppblandat med VM-eufori efter att Sverige sensationellt gick vidare till åttondelsfinal. Den svenska debatten lär fortsätta kretsa kring migration och ”enkla” symbolfrågor.

Annons
Patrik Oksanen skriver om säkerhetspolitik och försvar för flera av Mittmedias liberala och centerpartistiska ledarsidor. Till vardags är han politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning (c).

Det kan mycket väl vara den sista lyckliga sommaren, så oviljan att se sig omkring och inse stupet kan vara högst förståeligt för de flesta. Men för de som aspirerar styra landet efter valet är det närmast oförsvarligt att inte omvärlden tar större plats i valrörelsen.

Västerlandets idé och ställning som demokratins och frihetens förkämpe är inte bara under press utan kan vara bara några korta steg från oåterkallelig demontering.

Oron över hur USA:s president Donald Trump agerar har senaste månaderna varit växande i transatlantiska cirklar, både i USA och i Europa, och högst närvarande i alla de samtal jag har haft med diplomater, forskare och säkerhetspolitiska experter från flera olika länder, inklusive USA.

De första stora varningstecknen som kom gällde förberedelserna för Nordkoreamötet. Att siste försvaren av USA:s traditionella alliansband, försvarsminister James Mattis, sidsteppats inför samtalen noterades. Läckorna har sedan dess tilltagit om försvarsministerns alltmer isolerade position. Mattis är den i presidentadministrationen som uttryckligen sagt att USA står på Sveriges sida om Ryssland skulle ställa med något i östersjöområdet.

Trump jämförde i samtalen Nato med NAFTA

Sedan inträffade det famösa G7-mötet där Trump tog tillbaka uppgörelsen om slutkommunikén, för att sedan plötsligt attackera Kanada i hårda ordalag. Läckorna från G7-mötet vittnar om en amerikansk president på tvärs med sina främsta allierade. Trump jämförde i samtalen Nato med NAFTA, den Nordamerikanska frihandelsuppgörelsen, som Trump avskyr.

Statsminister Stefan Löfven (S) och USA:s president Donald Trump under en presskonferens i Vita huset i samband med Löfvens USA-besök. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT /

När statsminister Stefan Löfven (S) träffade president Trump tidigare i våras ska Trump ha sagt, enligt Washington Post, att USA skulle fundera på att ha Sveriges relation till Nato, som nära partner som samarbetar från fall till fall. I samma tidning publiceras uppgifterna att Trump ska ha försökt övertyga Frankrikes president Macron om att Frankrike borde lämna EU.

...vi måste vara redo att förbereda EU för värsta scenariot.

För Europeiska rådets ordförande Donald Tusk är riskerna solklara efter G7-mötet. I brevet till stats- och regeringscheferna inför EU-toppmötet pratade Tusk klartext: ”Trots våra outtröttliga försök att behålla enigheten i väst så är de transatlantiska relationerna under en enorm press på grund president Trumps politik. Olyckligtvis går meningsskiljaktigheterna bortom handel…vi måste vara redo att förbereda EU för värsta scenariot”.

Ledtrådar till ”meningsskiljaktigheter bortom handel” kommer från G7-mötet, som att Trump anser att Ryssland kan få Krim och borde vara med i G7 (som då åter blir G8).

Trump har också vänt på 70 år av amerikansk politik som handlat om att understödja europeiskt samarbete. USA:s styrka har byggts tillsammans med allierade. Ett starkt, fredligt och enat Europa byggt på värderingar, har varit det viktigaste verktyget. På ett valmöte i Nord-Dakota i veckan gick Trump till ursinnig attack mot EU i handelsfrågorna: ”EU sattes upp för att utnyttja USA…”

I takt med att Trump lärt sig att förstå presidentämbetets makt och möjligheter har nyckelpersoner försvunnit och tempot att riva upp den regelbaserade multilaterala världen tilltagit.

Historielösheten och bristande förståelse för vad som gjort USA ”great” är på väg att förminska USA och försvaga hela västerlandet.

Den tilltro många satte till det amerikanska systemets stabilitet och en del nyckelutnämningar när Trump tillträdde har kommit på skam. I takt med att Trump lärt sig att förstå presidentämbetets makt och möjligheter har nyckelpersoner försvunnit och tempot att riva upp den regelbaserade multilaterala världen tilltagit. Vi kan nu prata om mönster och inte enstaka tillfälligheter.

Donald Tusks beska budskap inför EU-toppmötet stämmer till eftertanke. Foto: AP Photo/Mindaugas Kulbis

Så vad är det för worst-casescenario som Tusk tycker EU ska förbereda sig på?

Låt mig peka på några saker som ligger i tangentens riktning. Handelskonflikterna tilltar. USA lämnar världshandelsorganisationen WTO. Det här skyndar på en nedgång i världsekonomin och i värsta fall leder det till spiral av handelstullar som skadar svensk ekonomi exceptionellt hårt under nästa mandatperiod.

Trump fortsätter att försöka underminera centrala EU-länder som Tyskland och dess förbundskansler Angela Merkel, något både han och ambassadör Grenell i Berlin gjort uttalanden om.

Många allierade i Kanada och Europa tvivlar helt enkelt på att Trump sluter upp bakom alliansens kärnvärden.

På Natotoppmötet i Bryssel 11-12 juli är nervositeten påtaglig. Många allierade i Kanada och Europa tvivlar helt enkelt på att Trump sluter upp bakom alliansens kärnvärden. Istället för en enad front mot Ryssland riskerar vi att se en amerikansk president attackera sina vänner och hota med att dra sig tillbaka från Europa.

När sedan Trump möter Putin i Helsingfors 16:e juli så är det ett möte med minst sagt oklar agenda. Det är inte som när 35 länder möttes i Helsingfors 1975 för att försöka minska spänningarna i världen.

Putin och Trump vid Apec-mötet i november i fjol. Foto: Jorge Silva/Pool Photo via AP

Finlands förra Moskvaambassadör Hannu Himanen beskriver det stundande mötet i en intervju i the Atlantic som ”nästan en antites till vad som hände 1975”. Med Putins uttalade mål att rita om Europas säkerhetsarkitektur och Trumps beundran för auktoritära ledare så kan allt gå snett. Något diplomater från små länder i Rysslands närhet är väl medvetna om.

Millenniets första århundrade riskerar att få sina definierande former.

Ett tillkännagivande från Trump om att ”freden i Europa är räddad” genom att USA drar sig tillbaka från Baltikum och Polen skulle skicka Nato in i en existensiell kris, och möjligt sammanbrott. Det skulle också öka risken för krig för i Östersjöområdet.

En sönderfallande regelbaserad världsordning. Auktoritär ledare i Kreml med ambition att kontrollera sina grannländers öden. Ett Kina på frammarsch. Ett USA som vänder sig inåt och bort från frihet och demokrati. Millenniets första århundrade riskerar att få sina definierande former.

Hoppet står till att den amerikanska kongressen ser till att USA uppfyller sina åtaganden. Men i takt med en allt mer polariserad debatt i staterna och ett mellanårsval som riskerar att radikalisera amerikansk politik åt båda håll är det inget som en transatlantisk demokrat från ett litet land kan sätta allt sitt hopp till.

Vi kan hoppas på det bästa, men det kan inte vara en ursäkt för att inte agera.

När Sverige väl vaknar upp ur sin sommarfotbollsrosébubbla kommer vi att upptäcka är vi är mycket dåligt förberedda, både mentalt och praktiskt, för den höst som vi i värsta fall riskerar att få. Vi kan hoppas på det bästa, men det kan inte vara en ursäkt för att inte agera.

Om detta borde valrörelsen handla om. Men orkar vi? Sverige kan ju gå till kvartsfinal.

Solen skiner. Grillen är påslagen. Rosén smakar gott.

Det är den sista lyckliga sommaren.

Mer läsning

Annons