Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Att bara två procent anser att försvaret är viktigast säger något om vår oförmåga att förstå risk

Artikel 24 av 55
Valet 2018
Visa alla artiklar

Oavsett vem som blir statsminister efter valet så får den regeringsbildaren leda Sverige i den farligaste säkerhetspolitiska tiden sedan 1940. Dessutom har den regeringsbildaren långt ifrån idealiska förutsättningar. Ett totalförsvar som är eftersatt till självsvältens gräns, en svag egen regeringsbas och med många komplexa hotbilder. Och ovanpå det, svenska folkets svårigheter att ta in riskerna.

Annons
Statsminister Stefan Löfven fick åka med en stridsvagn 122 på Tofta skjutfält under mandatperioden. Ett steg framåt var fast militär trupp på Gotland.Foto: Anders Wiklund / TT

Det är framför allt tre faktorer som gör tiden i vårt närområde både farlig och osäker:

Rysslands militära överlägsenhet regionalt och bevisade vilja att använda både militära medel och subversion som inkluderar kemiska stridsmedel.

EU:s framtid som kommer att påverkas i allra högsta grad av Brexit, utmaningar i finanspolitiken, sammanhållningsproblem med regeringar som Orban i Ungern och den brunröda röran i Italien. Dessutom riskerar Europaparlamentetsvalet 2019 att leda till en situation där extremhöger och extremvänster kan bli så stor att det lamslår europeisk lagstiftning i fem år. Många gånger är också dessa partier pro-ryska.

Trumps agerande som bäst kan beskrivas som ett synsätt om internationellt nollsummespel som ligger nära den syn som Kreml har.

Den största osäkerheten handlar dock om USA:s 45:e president. Donald Trump skapar förvirring om USA:s linje genom att konsekvent attackera både allierade och institutioner som USA varit med och byggt upp under efterkrigstiden, med också hot om att USA skulle lämna dessa.

USA agerar idag med en dubbelhet, dels försöker kongressen och myndigheterna köra på som vanligt och på olika sätt minska friktionen från presidenten, dels finns Trumps agerande som bäst kan beskrivas som ett synsätt om internationellt nollsummespel som ligger nära den syn som Kreml har.

Att man internationellt kan vinna tillsammans genom samarbete är inget som Donald Trump går igång på, om man säger som så. Det gör att protektionisten ökar och handelskrig kan bryta ut.

Donald Trrump och Vladimir Putin har en liknande nollsummessyn på världen. Att vinna tillsammans genom samarbete som vi i Sverige anser är inget som präglar dessa herrars utrikespolitik. Foto från Helsingforsmötet i juli via AP.

Att Trump också är under press från Muller-utredningen, som undersöker den ryska påverkan på det amerikanska valet 2016, gör situationen ännu mer oförutsägbar. Det kan leda till både distraktioner men också lägen då den amerikanska exekutiva makten är lamslagen, vilket kan innebära fönster för bland annat rysk aggression i omvärlden.

Kreml har tydligt visat att man inte respekterar internationella regler eller grundläggande normer i umgänget mellan civiliserade stater.

Kreml har tydligt visat att man inte respekterar internationella regler eller grundläggande normer i umgänget mellan civiliserade stater. Militär ockupation av georgiskt, ukrainskt och moldaviska territorium tillsammans med nervgasförgiftningen av förre GRU-översten Sergej Skripal och hans dotter i Storbritannien är några signifikanta exempel.

Sanering och undersökning i Salisbury efter nervgasattacken i mars 2018.Foto: Steve Parsons/PA via AP

När nu den amerikanska kongressen skruvar åt sanktionerna mot Ryssland så sammanfaller det med att populariteten sjunker för Putin-regimen efter ett förslag att höja pensionsåldern. Det gör att både den inrikespolitiska ryska situationen och tonläget från ryska regimen mot sin omvärld påminner om 2013, som ledde till upptrappningen med annekteringen i Krim och invasionen av östra Ukraina.

Premiärminister Dimitri Medvedev har kallat det för "deklarerande av ekonomiskt krig". Tidningsuppgifter i Nezavisimaya Gazeta pekar på att inget är uteslutet när Ryssland förbereder ”ett förkrossande svar till de diaboliska sanktionerna” från den amerikanska kongressen. Tidningen nämner militära eller andra strategiska åtgärder.

Tonläget är återkommande, som när Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg inte uteslöt att Georgien en gång i framtiden skulle kunna vara välkommen i försvarsallians så tog Medvedev i från tårna och menade att det var absolut oansvarigt och ett hot mot freden: ”Det skulle kunna provocera fram en fruktansvärd konflikt”.

Försvarsminister Sergej Shoigu var ute i somras på liknande sätt och sade att om Sverige och Finland ”drogs in i Nato” skulle hela den ”globala säkerheten hotas”.

Försvarsminister Sergej Shoigu var ute i somras på liknande sätt och sade att om Sverige och Finland ”drogs in i Nato” skulle hela den ”globala säkerheten hotas”.

Potentiella krishärdar i Rysslands närområde, där västs enighet och sammanhållning kring internationell rätt och värderingar kan prövas, saknas inte.

I Ukraina ser vi att kriget pågår dagligen samtidigt som Ryssland flyttar fram sina positioner till sjöss. Från Moldavien kommer kritik från OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, om att ryska övningar i Transnistrien både har överträtt en säkerhetszon och inte varit anmälda i förväg.

I Vitryssland cirkulerade i juli rykten om att diktatorn Lukasjenko skulle vara sjuk, samtidigt gjordes ingripande mot journalister - något som tolkades som nervositet. Lägg sedan till Baltikum och Barentsregionen på listan på potentiella områden där väst kan prövas.

Risken är stor att eventuella signaler om att "återgå till det normala" kommer att tolkas som att priset för ytterligare aggression är hanterbart.

Den som tror att helgens möte mellan Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Rysslands Putin ska lösa upp knutarna är för optimistiska. Risken är stor att eventuella signaler om att "återgå till det normala" kommer att tolkas som att priset för ytterligare aggression är hanterbart.

Salamitaktiken lär då fortsätta, att flytta fram sina positioner en bit i taget, medan omvärlden vaggas in i en ny normalbild som inte väcker starka reaktioner.

Vladimir den Store? Eller ledaren över ett land som faller samman i kaos? Putins roll i historieböckerna kommer att påverka hans agerande. Bild från ryska statsfotografer förmedlad via AP.

Det finns också en psykologisk effekt att ta hänsyn till, hur Vladimir Putin vill att han ska omskrivas i de ryska historieböckerna.

Som en Peter, Katerina eller Josef som säkrar tillgången till isfria hamnar, återställer gränser och återupprättar Rysslands storhet eller som en Nikolaj, Michail eller Boris som låter imperiet rasa samman, gränser flyttas "bakåt" och tillåter kaos.

Den psykologiska effekten talar för fortsatt imperiebyggande de kommande åren som är Putins sista officiella presidentperiod.

Utmaningar för den svenska statsminister som tillträder efter valet saknas inte. Tillförs inte mer pengar redan i höstbudgeten så finns inte tillräckligt med pengar till de övningar som behövs under 2019. Försvarsanslaget är nere på 1 procent av BNP, och som försvarsdebattören Annika Nordgren Christensen påpekar i en genomgång så låg nivån på 1,8 procent av BNP år 2000. Det med en mycket lägre hotbild:

”Det är inte vi själva som bestämmer om tröskeleffekten är tillräcklig. Vi kan däremot bestämma vilken motståndskraft och krigsduglighet som är rimlig att betala för, bygga upp och systematiskt arbeta oss fram till det.”

Ska en ny regering leverera det som Annika Nordgren Christensen efterlyser så är i praktiken reformutrymmet för den kommande mandatperioden låst till försvaret.

Och även om nästa regering gör allting rätt från dag ett så kommer ändå förmågegapet att vara som störst runt 2021.

Och även om nästa regering gör allting rätt från dag ett så kommer ändå förmågegapet att vara som störst runt 2021, för Rysslands förmåga ökar mer än vår och våra allierade i närområdet, samtidigt som det tar tid att bygga förmåga. Det är en farlig tid.

Att bara två procent av väljarna enligt Demoskop anser att försvaret är den viktigaste frågan är tyvärr en illustration att vår förmåga att mentalt hantera den nya normalbilden som för ett par år sedan hade väckt ramaskri är begränsad. Även om vi har tagit många steg framåt senaste mandatperioden så riskerar historieskrivningen att döma de här åren som ”för lite, för långsamt och för sent”. Låt inte nästa mandatperiod röna samma öde.

Den här texten bygger på ett anförande från konferensen Big Picture som arrangerades av Ax:son Johnsons stiftelsen och Axess på Engelsbergs bruk.

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen som skriver om säkerhetspolitik och försvar för flera av MittMedias liberala och centerpartistiska ledarsidor.

Alla artiklar i
Valet 2018
Annons