Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mot tvåpartistaten

/

Socialdemokraterna tappar mest. Och Sverigedemokraterna går framåt, inte som tåget i dessa tider, men väl oberörda av de skandaler som skakat partiet.
Statistiska centralbyrån (SCB) redovisade på onsdagen politikers och journalisters tidiga julklapp: Opinionsmätningarnas Rolls Royce.

Annons

Underlaget är storslaget, 9000 personer är tillfrågade om sina partisympatier, drygt hälften har svarat. Och märk väl, 76 procent hade redan bekänt färg innan SD-filmen rullades upp på Expressen.se.

Analyserna haglar tätt och som man frågar får man svar. Framför allt beroende på vem man frågar. Att KD skulle ramla ur riksdagen om det vore val i dag och att C och FP stampar runt i skuggan av Moderaternas totala regeringsdominans är inte speciellt överraskande. Men släpps de inte fram, alternativt tar för sig, får Fredrik Reinfeldt svårigheter att sy ihop en duglig Allians 2014.

Däremot kommer inte hotet från ett rödgrönt samarbete. Löfven, Sjöstedt och Romson är en historisk här, utan framtida gemensamma slag att utkämpa. Hur ser de nya politiska familjerna ut?

Svenskarna är naturligtvis missnöjda med arbetslösheten och ett snävare socialförsäkringssystem. Att de finner lösningen hos SD är förbluffande rent humanistiskt, men inte politiskt. Enkla lösningar på svåra problem är alltid gångbart när vardagen blir för outhärdlig.

Ipsos, Sentio, Yugov, Novus, Skop, United Minds, Demoskop och Sifo låter annars som klubbar i en nybildad europeisk fotbollsliga.

Men det är namnen på den flora av opinionsinstitut som denna höst överöst oss med väljarbarometrar som tar tempen på det politiska klimatet.

Det tål att fundera på vad dessa veckovis återkommande opinionsundersökningar har för syfte. Och hur det påverkat oss när vi verkligen står där i båset om knappt två år.

Novus, till exempel, hävdar att efter 2000 telefonintervjuer tar de fram de mjuka värdena bakom de hårda siffrorna. Oklart vad som är mjukt i frågan "Om det vore val i dag, hur skulle du rösta? Kanske telefonrösten.

Många instituts resultat kan också ifrågasättas utifrån urvalsprinciperna. Vilka är det som får frågan helt enkelt? Webbpanelerna i sig är inte problemet som många opinionsmätningar grundar sin statistik på i dag, utan hur urvalet går till.

Vi framstår ju som en skara politiska vettvillingar just nu som hissar ett parti i en undersökning, för att nästa vecka dissa det totalt.

Den enda trenden som går att skönja är att vi högljutt protesterar mot det så kallade etablissemanget och är genuint missnöjda med det politiska livet, ja hela livet praktiskt taget, och trycker på SD-knappen så fort Ipsos, Sentio, Yuogov, Novus och vad de nu heter, närmar sig.

Och egentligen så är det inte opinionsundersökningarna i sig som är det största problemet utan hur de används. Denna högljudda medierapportering som slår på stortrumman om att SD ökar, KD åker ur riksdagen, C svajar hit och dit, S går till SD. Eller vänta nu, var det M som gick till SD?

Tillfälliga vinnare och förlorare är inte intressanta. En stor majoritet av oss tänker och röstar fortfarande efter en vänster-högerskala.

Egentligen är det mer förvånande att majoriteten av väljarna fortfarande röstar stabilt och traditionellt i denna föränderliga värld. Och kanske borde vi fundera på vad det betyder för det svenska samhället att vi mer och mer förflyttar oss mot ett tvåpartisystem.

Mer läsning

Annons