Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moderaternas svek måste få tydliga konsekvenser

/
  • Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och arbetsmarknadspolitiske talesperson Elisabeth Svantesson.

Det krävdes tydligen bara en flyktingkris, och ett stort väljartapp till Sverigedemokraterna, för att Moderaternas sämre sidor skulle visa sig. Som bortblåst är det parti som trodde på fri rörlighet inom Europa och en liberal asylpolitik.

Annons

Moderaterna går nu in för att stänga gränserna för så gott som samtliga asylsökande. Detta ska uppnås genom att tillfälliga gränskontroller införs. Asylsökande som har rest till Sverige genom ett annat EU-land ska avvisas redan vid gränsen, föreslår M.

Och eftersom de allra flesta flyktingar som kommer till Sverige reser genom annat EU-land, skulle förslaget minska asylinvandringen dramatiskt. Om det gick att genomföra, vill säga.

Från experthåll har förslaget omgående mött hård kritik. Den lösning som M förordar skulle knappast vara förenlig med folkrätten och gällande EU-rätt. Detta har bland andra folkrättsprofessorn Greger Noll påpekat: "Har du rest in till Sverige, och det har du ju gjort om du står vid en svensk gränskontroll i Malmö eller Trelleborg, kan inte Sverige skicka tillbaka dig till ett annat land utan att pröva asylansökan i sak, eller falla tillbaka på ett mellanstatligt avtal, i det här fallet Dublinförordningen."

Även om det infördes tillfälliga gränskontroller mellan Sverige och Danmark skulle det dock inte vara möjligt att med stöd i Dublinförordningen tvinga människor att vända tillbaka till Danmark. Inte på de grunder som M anger. Som Louise Dane, doktorand i migrations- och barnrätt, har förklarat finns det helt enkelt inget stöd i Dublinförordningen för ett sådant agerande.

Att ett parti som säger sig värna om lag och rätt agerar på det sätt som M nu gör, är anmärkningsvärt. Men vad som är än mer uppseendeväckande är att partiledningen ogenerat handlar stick i stäv med det egna partiprogrammet.

För M är frågan om ett öppet Europa nämligen inte vilken fråga som helst. Som ett av de mest EU-vänliga partierna har "Europatanken" varit grundläggande för partiet och dess självbild. Det var M som – vid sidan av Folkpartiet – ivrigast propagerade för ett svenskt EU-inträde och för ett Europa som skulle riva murar – inte bygga nya.

Det är därför ingen tillfällighet att M:s partiprogram slår fast följande: "Vi tror på en värld utan gränser och med fri rörlighet." Men arkitekterna bakom nya hårdföra M är uppenbarligen redo att offra grundläggande principer bara det får väljare att återvända.

Den sittande partiledningens dikeskörning måste rimligen få konsekvenser – både internt och för samarbetet med andra partier.

Partiets många liberaler bör inte finna sig i att bli dragna i smutsen. I stället borde man ta upp kampen. Ungdomsförbundet har redan tagit strid mot utspelet, men ytterligare konvulsioner lär vänta.

Även de liberala samarbetspartierna i Alliansen borde ta sig en allvarlig funderare på om inte stunden är kommen att beröva M allt politiskt inflytande, genom att gå i koalition med de rödgröna. Förutsatt att regeringen Löfven fortfarande kan skilja rätt från fel bör möjligheterna att hitta samarbeten där M inte längre ingår nu seriöst övervägas.

Om Moderaterna i framtiden åter skulle göra sig förtjänta av att ha liberaler som vänner kommer vägen tillbaka alltid att stå öppen. M behöver faktiskt C och FP för att kunna göra anspråk på regeringsmakten, men för C och FP finns det andra vägar till inflytande.

Budskapet till de moderater som nu säljer ut arvet efter Fredrik Reinfeldt bör vara följande: Ni är sorgliga, ni skämmer ut er och ni bränner broar.

Mer läsning

Annons