Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moa Berglöf om hur din personliga beredskap blir god oavsett vad som händer

/

Annons

Händelserna i och omkring Ryssland: Ökad militär övningsverksamhet, annekteringen av Krim och strider i östra Ukraina.

Kriget i Syrien och utvecklingen i Mellanöstern: Mer än halva den syriska befolkningen är på flykt och IS är på framfart.

Den växande oron i vår omgivning har fått stort genomslag. Den största förändringen från 2013, skriver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i sin årliga undersökning Opinioner, är att andelen som ser det som mycket eller ganska troligt att det inom fem år ska inträffa politiska hot från ett annat land har ökat från 23 procent 2013 till 40 procent 2014. Nästan sju av tio är rejält oroade för den politiska situationen i världen.

Vi har heller inte fullt ut tilltro till vårt eget lands förmåga att klara av kriser. Mer än hälften menar att Sveriges kapacitet är otillräcklig. Bara en av tio har förtroende för Sveriges beredskap vid ett militärt angrepp.

Det finns goda skäl att vara orolig för både det ena och det andra, tycks vi tänka. Men vem har egentligen ansvar för det hela?

Bland annat du själv. Alla vuxna medborgare förväntas vara förberedda på att klara minst ett par dygn utan stöd från myndigheter. Du bör alltså själv kunna ordna värme, vatten och förnödenheter och dessutom inhämta information när den ges.

Kan du det? Jag är inte alls säker.

Se bara hur människor i dag reagerar på ett kortare strömavbrott eller på ett tillfälligt fel hos internetbanken. Multiplicera den paniken – till exempel genom att någon av storstäderna blir strömlös i tre dygn. Där har vi något vi verkligen behöver oroa oss för.

Allt är som vanligt inte nattsvart. För det första finns det som vanligt en skillnad mellan stad och land. I stadens normalläge krävs inte mer långsiktig planering än den från dag till dag. Pengar i bankomaten. Vatten i kranen.

På landsbygden måste vi räkna med att allt kan hända: strömavbrott, en bil som inte startar, driftsstörningar på mobilnätet, ett träd över vägen. Det medför (hos de flesta) ett sorts grundläggande krismedvetande – det som också kallas sunt bondförnuft.

För det andra: I takt med att vi blir allt mer beroende av andra i tider av kris tar också allt fler ett större ansvar för både sin egen krisberedskap och för att hjälpa sina medmänniskor. Vissa går så långt att de kallar sig preppers. De är engagerade i en växande rörelse som förbereder sig för att kunna vara helt eller delvis självförsörjande vid olika typer av kriser eller katastrofer – framför allt genom att bygga upp lager av mat och vatten. Andra väljer att engagera sig i mer organiserade rörelser för att stödja samhället. Hemvärnet är på uppgång, med ett ökande antal intresserade och en sjunkande medelålder som följd.

Vad kan du göra? Lägg en semesterdag på att baspreppa. Ficklampor, radio, en extra filt, några liter vatten och ett gäng konserver i förrådet är en bra början. Då klarar du åtminstone de första tre dygnen.

Mer läsning

Annons