Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Omringade av taggtråd och tevekameror

/
  • Julia Kronlid valdes till Sverigedemokraternas vice ordförande under partiets landsdagar i Lund.

Björn Söder springer förbi med ett spädbarn på armen, blöjbyte väntar. Han ser ut att vara på gott humör.
I stora kongressalen debatteras familjepolitik. Bibeln citeras när det ofödda barnets rättigheter kommer på tal. En motion som diskuteras handlar om att ge socialtjänsten möjlighet att tvångsomhänderta gravida kvinnor som snusar.

Annons

Utanför hotellet där kongressen hålls är det grått, regnigt och kallt. En hel armé av poliser med hjälmar och kravallstaket står och vaktar utanför ingången, och vid de dubbla avspärrningarna runt hotellet. På vissa ställen har polisen satt upp taggtråd. I luften cirkulerar en polishelikopter.

Ingen får lämna hotellet, och ingen får komma in. Linus Bylund är irriterad, för han vill ut och röka.

Vid fönstren står nyfikna landsmötesdeltagare och spanar efter demonstranter. De som väntas komma snart, och vars syfte är att omöjliggöra för SD att hålla sina landsdagar. De ser inte mycket mer än röken från demonstranternas bengaler. Polisen lyckas mota bort dem innan de kommer inom synhåll från fönstren.

Partimedlemmarna är delvis roade, delvis oroade, av vad som pågår där ute.

Efter ett par timmars belägring börjar poliserna lämna platsen. Dörrarna öppnas igen och partimedlemmarna återgår till debatten om familjepolitik.

De viktiga valen är redan avklarade. Partiet har röstat fram en ny styrelse, med samme gamle partiledare. Förste vice partiledaren Julia Kronlid är däremot ny, och hon har hyllats från scenen av partikamraterna som alla öste lovord över henne, hennes flit, hennes engagemang och särskilt hennes varma hjärta. I sitt tacktal som hon höll gråtande gjorde hon klart att hennes drivkraft inte är hat eller ilska, utan kärlek. Inte minst kärlek till alla människor som måste utstå hat och hot, spott och spe, för att de kämpar för att göra Sverige bättre. Jag tog nästan åt mig.

Det är ganska få journalister inne i kongresshallen. Vi har nekats sittplats, trots att det är gott om dem. Därför håller vi oss mest i pressrummet eller i hotellfoajén där man kan följa händelserna på teveskärmar. Kaffe kan vi köpa för 27 kronor.

Vi läser på expo.se om hur Jimmie Åkesson ljugit ihop sin historia om hur och när han blev medlem i partiet. Allt för att, som det verkar, dölja sin vetskap om de nazistiska rötterna. Allt är som vanligt och samtidigt inte. Det här är samma parti som då. Putsat på ytan, med kostymer i stället för rakade skallar. De bär på bebisar och barnvagnar i stället för stålhättekängor och järnrör.

Partiet som länge levde i periferin av den svenska politiken och som ingen tog riktigt på allvar. Nu sänds deras landsdagar direkt i SVT, hela helgen.

Ändå står partiföreträdare på scenen och säger att de inte får plats i medierna. De håller hårt i sin underdogposition. Och planerar att bilda regering med Moderaterna och Kristdemokraterna. Under förutsättning då att de andra partierna vill.

Jag måste tyvärr säga att detta varit hösten då SD tagit ett jättekliv mot att komma in i värmen. Då de slutligen normaliserats såpass att de båda andra partierna snart kan komma att tacka ja till erbjudandet. Bäva bör varje människa som värnar det liberala Sverige.

Läs också: Jimmie trött på solodans, bjuder upp Ebba och Anna

Läs också: När MP gråter skrattar SD

Läs också: Jag säger inte att SD:s Sverige skulle bli som Nordkorea

Mer läsning

Annons