Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljöpartiets fel att Mehmet Kaplan inte fick sparken tidigare

När Mehmet Kaplan (MP) gick hem från jobbet under fredagskvällen hade han Miljöpartiets fulla förtroende. Det har han även efter sin avgång. Märkligt menar ÖP:s politiska redaktör Marcus Persson.

Annons

Under presskonferensen betonade statsminister Stefan Löfven att det var Kaplan själv som hade begärt att få lämna regeringen. Det var en trivsam beskrivning. Normalt sett avgår ministrar när deras förtroende är förbrukat eller om regeringen antingit en ny politisk riktning som ministern inte kan skriva under på.

Men Kaplan avgår eftersom mediebilden gjort det svårt för honom att bygga bostäder.

Jo tjena. Förmodligen är det rent skitsnack.

Två meters avstånd. Tydligare än så var inte statsministerns avståndstagande under presskonferensen.

Den här långt utdragna processen att få en dålig minister sparkad har Mehmet Kaplan sitt miljöparti att tacka för. Före rapporteringen om Kaplans umgänge, under rapporteringen och nu efter rapporteringen så har Miljöpartiets budskap varit densamma:

Åsa Romson har fullt förtroende för honom.

Gustav Fridolin har fullt förtroende för honom.

19 av 21 partidisktrikt har fullt förtroende för Mehmet Kaplan.

Däremot är det tydligt att förtroendet för Mehmet Kaplan har saknats inom socialdemokratin. Av respekt för den regeringskoalition man leder har statsminister Stefan Löfven varit tyst som en mus och gömt sig undan frågan fram till presskonferensen där Kaplans avgång meddelades.

Mehmet Kaplan (MP) lämnar inget bestående intryck som bostadsminister.

Kaplan hade avgått tidigare om det inte hade varit för det naiva förtroendet inom Miljöpartiet. Formellt är det statsministern som bestämmer över sina ministrar. Men i en koalitionsregering måste ett avsked först förankras genom informella samtal med det parti som ministern tillhör.

Det är lite genant att en avgångsprocess ska ta sådan tid för en koalition som gärna kallar sig samarbetsregering. För svenskt anseende är det också genant att ingen, varken statsministern eller representanter för Miljöpartiet är villig att ta tydligt avstånd från det umgänge Kaplan har haft och att man fortfarande står fast vid att regeringen har fullt förtroende för Mehmet Kaplan.

Det har man självfallet inte. Avgången kännetecknas av regeringskamraderi där man håller varandra om ryggen istället för att vara tydligt mot väljarna. Trist.

På Sveavägen 68 där Socialdemokraterna har sitt partikansli skålar man säkert med champagne efter avgångsbeskedet. Men bubblorna har en bitter eftersmak: Smaken av vad det innebär att sitta i en koalitionsregering med Miljöpartiet.

Att Kaplan skulle lämna regeringen var självklart. Men många undrar nog varför det tog så lång tid när beslutsunderlaget var så tydligt.

Mer läsning

Annons