Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer kärlek ger inte tiggarna tak över huvudet

Utanför Ica Maxi sitter han på en liten pall varje lördag.

Annons

Med allvarlig min och en ganska uppfodrande gest sträcker den gamle mannen ut sin arm med tiggarmuggen.

I lördags skymdes han av bastanta damer som skramlande med bössor, till förmån för Rädda barnen. Och butikens enorma utbud av höstljung som solade sig i brittsommaren.

Ganska långt från den misär som visades i senaste Uppdrag granskning (SVT). Å andra sidan har jag ingen aning om var mannen bor.

Känner vår givmildhet några gränser? Det är alltid svårt att hålla två saker i huvudet samtidigt och just nu är vårt fokus på dem som flyr för sitt liv. Mindre på dem som flyr fattigdom.

Och när problemet växer oss över huvudet vill vi gärna att svenska myndigheter och politiker ska agera. Alltför länge har inte svensk lagstiftning följts, myndighetsutövarna har blundat, polisen sett genom fingrarna: Romerfrågan är av tradition en så het potatis att den gärna bollas mellan ansvariga – ingen vill bränna sig offentligt.

När så ansvariga ministrar försöker få till en lösning, slår ideella organisationer bakut och EU-parlamentarikern Soraya Post (Fi) hävdar till och med att regeringen uppmanar svenska folket att inte känna empati. Ibland är det dock viktigare att tänka som politiker och kanske inte oavbrutet hänvisa till sitt känsloliv.

Att skylla på regeringen för att romerna utsätts för hatbrott är en förhastad slutsats. Det går inte annat än att instämma i inrikesminister Anders Ygemans (S) "Osmakligt!" i söndagens Agenda. Även om signalverkan inte ska underskattas: Visst kan människor som redan känner sig provocerade av de rumänska romerna (vilket i sig är obegripligt) få intryck av att det nu är fritt fram att skrida till handling.

Det är Thomas Hammarberg som leder Kommissionen mot anitziganism, som gör en direkt koppling mellan ökat antal hatbrott mot EU-migranter och regeringens uttalanden. Han grundar dels sina anklagelser på att justitieminister Morgan Johansson (S) ansett att "de får flytta hem" om bostadssituationen inte kan lösas i Sverige, dels på Åsa Regnérs (S) uppmaning att vi hellre borde skänka pengar till hjälporganisationer, än till enskilda tiggare. Åsa Regnér är den minister som har samordningsansvar för frågan om utsatta EU-medborgare och har skrivit på ett par avtal med sin rumänska motsvarighet i Rumänien, bidragit med medel från svenska staten och försökt organisera ett varaktigt hjälparbete på plats.

I Uppdrag granskning får vi se ett litet bergslagssamhälle förvandlat. Utsatta EU-medborgare har bosatt sig i nedgångna hyresfastigheter, ja till och med ockuperat sommarstugor. Det blir skräpigt i skogen. De kör med oskattade bilar. En delad by där byalaget tar med sig jaktvapen i bilen när de vaktar sin hembygd.

En annan bild är ockuperad privat mark i Malmö där 400 rumäner och bulgarer bor under vidriga förhållanden, där det saknas såväl vatten som sanitetsutrymmen. Stadsjuristen berättar med gråten i halsen att hon som enskild handläggare inte kan lösa ett nationellt problem.

Ibland syns argumentet "Det verkar som om ni vill ha bort tiggarna från gatorna". Självfallet måste det vara ett mål.

Om inte regeringens arbete med att försöka få Rumänien att ta ansvar för sina egna medborgare faller i god jord, om inte polis och kronofogde ska upprätthålla den lagstiftning vi har i Sverige som innebär att det inte är tillåtet att ockupera privat mark, bryta sig in i människors sommarstugor, skräpa ned i skogen och ägna sig åt prostitution på kyrkogården, då skulle det vara intressant att höra motargumenten.

Det är ett komplext samhällsproblem som banaliseras genom anklagelser om empatibrist.

För övrigt är knappast svenska folket så regeringsstyrt att de inte skänker pengar till vem de vill.

Mer läsning

Annons