Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malena Hilding: Och störst av allt är Biltema

/

En morgonpromenad med jättehunden Hjalle låg världen liksom förklarad framför mina fötter.

Annons

Jag såg saker som de var. Och jag häpnade.

Jag var häpen redan. För samtidigt gick jag och lyssnade på Språket i P1, programmet som handlar om språk och uttryck, och just den här dagen hävdade de, experterna, att det finns en böjningsform på ordet få som heter färst. Alltså få - färre - färst.

Det är förstås rätt, för de som medverkar är superba språkvetare, men det kändes hemskt ovant.

Färst.

Det gick jag och mumlade för mig själv, "färst, färst, färst" och funderade över hur jag skulle kunna använda det och på vem och hur ofantligt chockad den personen skulle bli när jag triumferande sa att "jorå, färst är ett riktigt ord".

Dock blir det alltid värre. Emedan jag redan var häpen var det ingenting emot hur enormt häpen jag blev när jag upptäckte en grej som jag inte hade sett förr. Helt enkelt för att den inte hade funnits där tidigare.

Ur taket på min lilla oregelbundna stuga i Bollnäs steg en kolossal stolpe mot himlen.

Den var så hög att den liksom tog hand om omgivningarna.

Högst upp på stolpen satt en blå-vit skylt och på den stod det Biltema med stora bokstäver.

Det kändes också hemskt ovant.

Och lite skamligt. Stolpen var verkligen ruskigt hög, som en snabbväxande genmanipulerad grönsak. Tänk om den är högre än kyrktornet, så olämpligt det vore på något vis. Högre än allting annat.

Jag till jättehunden Hjalle:

– Jämrans vilken hög stolpe. Den måste synas från alla infarter. Kanske syns den till Arbrå eller Glösbo, ja ända ut till kusten.

Jättehunden Hjalle till mig:

– Öh?

Jag till Hjalle:

– Du kan inte missa den. Och faktiskt, som hund borde du vara glad för varje ny stolpe i världen. Det är i ditt intresse, vifta lite på svansen.

Hjalle till mig:

– Öh?

Han är lite tråkig på det viset faktiskt. Man får ingen debatt om nånting. Jag hade behövt slipa mina argument.

(Den enda skylt han har åsikter om är den av hemuler uppsatta Rastning av hundar förbjuden. Samma hemuler som tjatar om mammor som inte jobbar här och hur man uppför sig på toaletten. Vi är för övrigt ense om detta, Hjalle och jag.)

Om bara inte stolpen vore så förbålt hög!

För man får förstå att det måste finnas lagom höga stolpar med skyltar på.

Åtminstone där det finns affärer. På höjd i nivå med omgivningen.

Om det åtminstone stått Korsetten på skylten. En skylt som skapar atmosfär, inte ångest.

Jag såg en sådan skylt på en bild nyss, hämtad från Länsmuseets föremålsmagasin. Texten "Korsetten" stod i neon. Den härrör från en butik på Södra Kungsgatan i Gävle. Kanske en aning daterad, men ändå trivsam i sitt budskap.

Jag till jättehunden Hjalle:

– Högmod går före fall, sanna mina ord. Men har vi otur faller skylten ner över oss alla.

Tro det.

Mer läsning

Annons