Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Malena Hilding: Nu trendar pacifismen

Året är 1941.

Annons

Eller kanske 1954, möjligen kan det vara 1962.

Jämra skillnad, tänker ni, allt medan jag rör mig obehindrat mellan årtionden och epoker.

Alla ska vi faktiskt den vägen vandra, för någon gång måste man ta reda på saker och ting. Jag tänker bokstavligen på saker, sånt som samlats genom decennier, till och med över sekler.

Den där sekelgrejen, det är min grej just nu.

Jag inventerar, lämnar, packar ner, vidarebefordrar eller slänger sånt som samlats i ett flera hundra år gammalt hus. Ibland vet jag inte vad jag heter eller var jag är.

Det går inte att hålla isär.

Folks liv och levernen tumlar runt i min arma skalle. Betänk att jag är i ett post-cancer-stadium och glömmer bort och blandar ihop oavbrutet.

Men det ena ger det andra.

Under utrensningen av en bokhylla (som sinom tid fraktades av mig i snöglopp på en öppen släpkärra under en vådlig färd genom länet, enligt går-det-så-går-det-metoden) hittade jag Elin Wägners Väckarklocka som gavs ut första gången 1941. Hon var pacifist och miljöaktivist (långt före Rachel Carsons Tyst vår) och Väckarklocka var före sin tid.

Jag skulle vilja ge de pigga hipstrarna på Södermalm varsitt exemplar av Väckarklocka, det skulle de nog gilla.

Surdeg och pacifism, allt för den goda smakens skull. 

Nästa trend är pacifism.

Jag måste vara synsk och allting har en mening, ni vet. För i en resväska ligger årgångar av gamla veckotidningen Idun från 1950-talet. Välskrivna artiklar och stora fotoreportage i svart-vitt. Där publicerade sig en av Sveriges mest kända journalister genom tiderna, Barbro Alving, signaturen Bang.

Och vad var hon om inte pacifist!

See what I mean, eh? Ni förstår vartåt det barkar?

Bang satt till och med i fängelse för sin övertygelse, enär hon vägrade civilförsvarstjänst. Det gjorde man inte ostraffat i Sverige.

Nu har jag luftat dammet och lyssnat på ekon. "Frågan är om vi lever i civilisationens begynnelse eller i härskarepokens slut", skrev Elin Wägner. Andra världskriget gick in på sitt andra år. Men ingen hade sett koncentrationslägren öppnas eller döda syriska barn i vågskvalpet över en sandstrand.

"Barnen är ingens fiende", skrev Bang i ett reportage från Saigon, Vietnam, 1967.

Det går inte att stå ut med det här längre.

Det är dags för lite hederlig världsfred, peace, love and understanding.

Tajm för töntig, omodern pacifism.

Ner med vapnen, hette boken som fredskämpen Bertha von Suttner skrev 1889. För det fick hon Nobels fredpris 1905. De två, Bertha och Alfred var bästisar.

Ingenting är omöjligt.  

Mer läsning

Annons