Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magnus Demervall: Svensk idioti står i vägen för turismen

/

Annons

Midsommar är landsbygdens högtid. Byarna fylls med folk som flytt storstadens stress för att dansa kring en fallossymbol och äta sill med nubbe på en brygga i den ljusa midsommarnatten.

Det är svensk idyll och tradition i kvadrat.

Vi kan nog vänta oss att det i traditionens mening också kommer ett antal propåer om riskerna med den alkohol som intas under denna kväll. Visst finns det problem kopplat till alkoholen, som man ska ta på allvar. Men det här är inte en text om det. Det här är istället en krönika om sprithaltiga drycker och möjligheterna till en levande landsbygd.

Sverige har både en växande turism och en växande bryggerinäring. Bryggerierna återfinns till största del på den svenska landsbygden, cirka fyra av fem huserar idag utanför de svenska storstäderna. Sverige har en lång tradition av sprittillverkning och nu börjar även ett litet utbud av vingårdar dyka upp på sina ställen. Intresset för mat och dryck har en enorm potential att utveckla den svenska landsbygden till ett turistmål för såväl svenska som internationella turister.

Det finns dock ett hinder, den svenska idiotin. Den nuvarande förbudsministern, ursäkta folkhälsoministern, Gabriel Wikström har stängt dörren för vidare diskussioner kring det som kallas gårdsförsäljning. Det vill säga möjligheten för producenter av alkoholhaltiga drycker att sälja direkt till kund på gården och inte via systembolaget.

Anledningen sägs vara att det riskerar att luckra upp det svenska alkoholmonopolet och att det inte är förenligt med EU- rätten. Detta trots att det till och med konstaterats i en statlig utredning (SOU 2010:98) att det är förenligt med både detaljhandelsmonopolet och EU- rätten. 

Det mer direkta argumentet; att personer med alkoholproblem skulle få mer tillgång till alkohol är ännu konstigare. De som inte får tag på en kvarting på systembolaget, skulle alltså ta bilen ut på landsbygden, köpa sig några flaskor kvalitetsvin efter ett besök med rundvandring och supa sig full på dem?

Tillåt mig tvivla.

Finland införde gårdsförsäljning 1995 i samband med sitt inträde i EU.

Där ökade alkoholkonsumtionen, men inte på grund av de 0,15 procent av alkoholförsäljningen som skedde på gårdar, utan på grund av sänkt alkoholskatt och möjligheten till så kallade ölresor till de baltiska länderna. 2012 gick även Norge samma väg och öppnade upp för gårdsförsäljning, ett där odramatiskt beslut.

Om Sverige hade samma mod som våra grannländer skulle vi kanske kunna låta mat- och dryckeskulturen vara något som inte bara innebar att vi köper närproducerad mat, utan också kan upplever alkoholhaltiga drycker där de produceras. Där vi kan köpa med den bästa pilsnern vi provat och kan se en ny turismnäring växa fram.

Är det egentligen för mycket begärt att vi ska få njuta lite av livet och få en starkare besöksnäring på köpet?

Mer läsning

Annons