Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lugnare, men trökigare när sista april inte innebär nattliga debatter med Göran Skytte

/

I veckans gästkrönika ägnar sig Lasse Ekstrand åt sista april. En helg där ungdomens festande och debatterande har förvandlats till något lugnare...

Annons

Sista april. Igen. Kan det verkligen stämma? Åren kilar allt fortare, något man vägrade inse som fjunig tonåring när den ovissa framtiden tycktes oändlig.

Minns, om än dimmigt, valborgsmässoaftnar i Upsala. Dessa beryktade med skrålsång om studentens lyckliga dar och om att fröjdas i ungdomens vår. (I Upsala på min tid ryktades om att ensamma och olyckliga studenter begick självmord inne på sina rum medan fest och glam samtidigt pågick i korridorens kök.)

Ingen mösspåtagning vad gällde mig och mina kamrater. Detta var ju gubevars på den röda tiden! Min mössa spelade jag, påstruken, fotboll med en Valborgsmässoafton, vet inte vart den sedan tog vägen. En barnslig symbolhandling - bort med alla borgerliga attribut.

Sillunch med påbörjade politiska diskussioner - något annat än politik pratades det aldrig - som efterhand under dagen blev allt hetare och fortsatte till långt in på natten medan barnen och att det var sovdags glömdes bort. Något bål minns jag inte. Men en stormig diskussion med en man som hette Roger, senare chefredaktör för riksdagens egen tidning. Ett meningsutbyte som gällde en Marxtolkning. Vad det mer exakt handlade om, minns jag skam att säga inte. Tror arbetsvärdeläran var på tapeten. Jag stred vilt och yvigt, påläst mer än alla andra som jag ansåg mig vara. Nästan marxolog.

Många som var med när det begav sig, bland dem namnkunniga som Göran Skytte och andra, förtalar så fort de hinner den röda tiden. Jag har aldrig gjort det. Tvärtom. Idealiserar och romantiserar. Förhållningssättet berättar om ett tomrum, en brist och saknad. Nostalgins baksida tillhör som bekant sorgen.

Vad jag kan sakna de heta diskussioner som fördes! Oenigheten. Argumenterandet. Allt satt under debatt, inget var heligt. Det var som om diskuterandet aldrig tog en paus. Blossade upp under föreläsningar. Vid middagsbord. Vid hämtning av barn på dagis, antiauktoritär uppfostran drog även in barnen i ordkrigen. Snart var mina barn hejare på att argumentera.

Nuförtiden saknar jag min studentmössa, som till råga på allt var för liten, beställdes i sista stund efter att jag länge vägrat bära mössa vid min studentexamen. Men min mor gav sig inte, gjorde hon aldrig, dock lyckades hon inte tjata bort mitt axellånga hår. Mösstriden vann hon. Resultat blev att en lång, gänglig Lasse drog omkring några dagar med en alldeles för liten huvudbonad. En missprydande kapsyl. Till det en illasittande kostym. En syn för gudar.

Bål ser jag dessa dagar gärna. Sjunger mer än gärna med i sköna maj och vårvindar friska. Sinnet blir sentimentalt.

De politiska diskussionerna har ersatts av utbyte av sjukdomshistorier och vårderfarenheter.

Livet har lugnat ner sig. Blivit trökigare, som vi från Sandviken säger.

Mer läsning

Annons