Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven var Alliansens bästa valarbetare i debatten

/
  • Stefan Löfven borde närma sig Alliansens politik och söka samarbete.

Jorå. Den där Dumle vi såg i söndagens partiledardebatt i Agenda imponerade inte.

Annons

Allt är som vanligt i svensk politik alltså. I kontrast till Löfven var Alliansens partiledare närmast överhettad. Som tittare undrade man stundtals ifall Kinberg Batra, Lööf, Busch Thor och Björklund kommit rätt från ett stormigt föräldramöte. Den som såg ut att trivas bäst i partiledardebatten var sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson som kunde agera smakdomare under hela debatten.

Med regeringsombildningen avklarad fanns ett gyllene tillfälle för statsminister Stefan Löfven att under bästa sändningstid ge regeringen en nystart. Löfven hade chockat tv-tittarna, hans väljare, genom att presentera en tillmötesgående inställning till oppositionens förslag. Hade han valt den strategin då hade vi som följde partiledardebatten ramlat ur soffan. Statsministern hade vunnit debatten.

Han hade kunnat uttrycka sig gillande till Alliansens förslag om 2000 nya poliser som ska arbeta i utsatta bostadsområden. Han hade också kunnat medge att de enkla jobb regeringen själv förespråkar, där låga förkunskaper krävs – är detsamma som jobb med lägre ingångslöner vilket flera borgerliga partier förespråkar.

En samarbetsvillig mittenpolitik lanserades aldrig under partiledardebatten. I stället fick vi se det gamla vanliga: Attacker, retoriska överord och en dryg övertygelse om att hans minoritetsregering har en majoritet i riksdagen.

Genom att vara gillande till Alliansens politik och föreslå att man möts på mitten så skulle den borgerliga oppositionspolitiken bli svårare att bedriva. I stället kunde oppositionens skälla under hela debatten. Det är en enkel match att klä av regerings politik.

I kavajfickan ligger låga förtroendesiffror som tynger ned regeringens trovärdighet. Dessutom kretsar svensk politik just nu kring två svåra frågor; invandring och integration.

Regeringen kan stänga gränsen, men med två år kvar till valet kommer man inte hinna lösa integrationsproblemen. Även om regeringen presenterar rätt reformer så kommer det som bäst ta fem till sju år innan reformerna verkligen ger effekt. Det inkluderar även Löfvens samhällsbygge med investeringar i jobb, utbildning och bostäder.

Avgrunden som delar regering och opposition åt är en tacksam utgångspunkt för Alliansen. Eftersom Alliansen inte sitter i samma båt som regeringen i integrationspolitiken delar man heller inte på ansvaret. Det är därför mycket märkligt att Löfven fortsätter attackera oppositioner för deras förslag i stället för att söka samarbete.

En utsträckt hand hade satt Alliansen på pottkanten. Visst hade Alliansen fått igenom den egna politiken, men man hade också lånat regeringen välbehövd trovärdighet. Dessutom skulle man vara låst av genomförda voteringar och uppgörelser när valrörelsen börjar.

Med Stefan Löfvens nuvarande strategi kan Alliansen kliva in i en enkel valrörelse 2018.

Mer läsning

Annons