Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven sträcker upp ett långfinger och hoppas på samarbete

/
  • Statsminister Löfven tycks vilja utpressa sig fram till samarbete.

Annons

Statsminister Stefan Löfven (S) vill gärna samarbeta. Han kallar sin regering för samarbetsregeringen och enligt egen utsago har hans hand länge varit utsträckt mot de borgerliga partierna (och då i synnerhet mot Centerpartiet och Liberalerna).

Men även om Löfven gärna vill samarbeta vill han nog mest av allt regera, för den utsträckta handen förvandlades nyligen till ett uppsträckt finger. Inte ett lillfinger och ej heller en tumme, utan ett helt annat finger.

Stefan Löfven kommer nämligen inte att avgå självmant om Alliansen blir större än de rödgröna men inte får egen majoritet, på motsvarande sätt som Fredrik Reinfeldt (M) gjorde efter valet 2014. Det beskedet lämnade Löfven i förra veckan (SvD 16/9).

Statsministern vill nu sätta press på L och C, som skulle ställas inför valet att antingen hjälpa till att rösta bort Löfven från statsministerposten med SD:s hjälp, eller bli en del av eller ett underlag för en fortsatt S-ledd regering. Strategin handlar om utpressning, som syftar till att få de liberala partierna att vika sig för en socialdemokratisk överhöghet.

Det vore bra för Sverige om blockpolitiken omprövades, men ingen bör förvänta sig att ett samarbete ingånget efter utpressning, som förutsätter underordning och som dessutom skulle medföra massivt läckage av de egna kärnväljarna, ska framstå som lockande för Annie Lööf (C). Detsamma gäller givetvis Jan Björklund (L), vars parti just nu balanserar runt fyraprocentsspärren.

Om blockpolitiken ska överges för landets bästa måste det finnas en ömsesidig beredskap att både ge och ta. S måste alltså ha en beredskap för att – om situationen så kväver – bli samarbetsparti till en borgerlig regering (för att isolera SD). Att signalera att "vi vill alltid samarbeta men oavsett valresultat ska S regera", som Löfven nu gör, är varken pragmatiskt eller demokratiskt anständigt, och det avväpnar givetvis på intet vis SD.

Positionerna förblir låsta och för varje dag som går agerar Jimmie Åkesson (SD) mer och mer segervisst. Utvecklingen springer i väg i en riktning som borde oroa alla anständiga partier.

Kvar står statsministern med sitt uppsträckta finger, som trots invitens art inte är det finger som brukar sträckas fram i förlovningssammanhang, utan ett helt annat finger. Vi får hoppas att partiledarna på den liberala kanten uppskattar den fina gesten.

Karln vill ju samarbeta. Karln vill ju ta ansvar.

Märker ni inte det?

Mer läsning

Annons