Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Så totalblåstes de engelska arbetarna av högerpopulister

/

Annons

"Vad har romarna någonsin gjort för oss?", säger en politisk aktivist i den klassiska brittiska komedin Life of Brian. Frågan är retorisk, men förslagen från åhörarna haglar, och han blir irriterad. "Jaja. Men förutom renhållning, medicin, utbildning, bra vin, ordning och reda på gatorna, jordbruk, vägar, dricksvattensystemet och offentlig vård, vad har romarna någonsin gjort för oss?"

"Bringat fred?", föreslår någon hjälpsamt.

"Fred? Men håll käften!"

Dialogen påminner en hel del om stämningen efter att britterna nu röstat om ett fortsatt EU-medlemskap. Engelsmännen och walesarna sade nej, och i synnerhet då de som har haft mest nytta av det europeiska samarbetet, nämligen invånarna i utdöende arbetarklasstäder. EU-bidragen har regnat över dessa regioner.

"Ja jag vet ju att vi har fått en massa stöd från EU", säger en nejröstare i walesiska Ebbw Vale till tidningen The Guardian. "Men ändå."

Ja ändå.

Frågan om EU har egentligen inte handlat om EU, utan om en rad andra saker. Det politiska klimatet i Storbritannien skiljer sig från det svenska, men det finns också gemensamma beröringspunkter.

För även där har de etablerade partierna avideologiserats och rört sig in mot mitten, i jakt på de åtråvärda medelklassväljarna.

Även där har välfärden nedmonterats.

Även där har sedan högerpopulister svept in och gett de överkörda en chans att göra sina röster hörda.

Knappt hade dessa röster hunnit räknas innan nejsidans frontman, Ukip-partiledaren Nigel Farage, meddelade att man inte tänkte infria sitt främsta vallöfte, nämligen att EU-medlemsavgiften istället ska gå till den offentliga vården framöver.

Och frågan om invandring, som nejsidan blåst upp med affischer på långa köer av migranter och budskap om att brytpunkten är nådd? Tjaa. Den största andelen invandrare kommer inte genom EU, och om landet stängde gränserna mot hela omvärlden skulle man i samma ögonblick inte bara förlora en rad tunga företag, utan även livsviktig akademisk och medicinsk kompetens.

Högerpopulisterna har totalblåst den brittiska arbetarklassen, helt enkelt.

Det finns självklart mycket att vara kritisk till vad gäller EU. Samarbetet har i mångt och mycket urartat till en odemokratisk, byråkratisk överstat, och skulle må bra av att återgå till sina kärnfrågor som är fred, fri rörlighet och handel. Att projektet varit välgörande på just de punkterna står smärtsamt tydligt sett till det oroliga läge som uppstått i Storbritannien efter utträdesbeslutet.

Pundet har sjunkit som en sten. Premiärministern har avgått, och både vänstern och högern slits sönder av interna stridigheter. Nordirland och Skottland diskuterar att bryta sig ur och bilda självständiga stater.

De vill fortsätta vara med i EU, även den nordirländska och skotska arbetarklassen röstade för det, och anledningarna till detta är förstås komplexa. Men ett skäl kan vara att patriotismen där handlar om identitet, inte etnicitet. Att man förstår att det där pratet om stängda gränser inte bara är invandrarfientligt utan faktiskt fullständigt verklighetsfientligt.

Mer läsning

Annons