Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Hur blev förlossningar en sådan extremsport?

/

Annons

Tänk dig att du får veta att din kropp är i ett sådant skick att du förr eller senare kommer att behöva akutvård. Att dödligheten utan tillgång till medicinska insatser ligger på sju procent. Att hälften av dem som faktiskt får vård drabbas av bestående skador, och att förebyggande kirurgiska ingrepp anses för dyra och därför sällan beviljas.

Tänk dig att du i det läget behandlas som pjåskig när du oroar dig, och att du bemöts med ett det här är heeelt naturligt, du är stark, du kommer att klara det.

Välkommen till svensk förlossningsverklighet 2016!

Jag förstår verkligen dem som ser födande som en sorts gudomlig extremsport, för det leder ju till att ett nytt liv kommer till världen.

Ändå vill jag hävda att det finns en poäng i att hålla isär saker och ting. Att kunna ta till sig att graviditet och förlossning faktiskt är medicinska tillstånd, och att "naturligt" är ett tomt argument i det sammanhanget. Men allt blandas ihop till en enda sörja.

För enligt den gudomliga extremsportens regler är det ett moraliskt misslyckande att dra nytta av vetenskapens framsteg. Helst ska man föda utan smärtlindring, och utan hjälp av expertisen. Då är det "naturligt". Det konstigaste av allt är att också många vitrockar inom förlossningsvården stämmer in i hejakören.

Lägg till detta den allmänna tendensen att vifta bort allt som har med kvinnors hälsa att göra – för på något annat sätt kan man inte tolka det välbelagda faktum att vården lägger oändligt mycket mer pengar och resurser på män.

Inte undra på att förlossningsvården då hanteras som allt annat än grundläggande och livsviktig. Att den nedprioriteras, från Sollefteå i norr till Kristianstad i söder.

I Helsingborg har varannan barnmorska sagt upp sig.

Karlskoga stänger sin förlossningsavdelning över sommaren, trots att det alltid föds fler bebisar då.

I Stockholm har både BB Sophia och Södra BB lagts ned, vilket redan skapat ringar på vattnet för både Akademiska sjukhuset i Uppsala och Gävle sjukhus, som är så underbemannat att barnmorskorna menar att patientsäkerheten är i fara.

Bara i maj skickade Stockholm iväg nästan fyra gånger fler födande kvinnor än normalt över länsgränserna.

Samma månad tvingades en kvinna föda på motorvägen efter att ha nekats av Södertälje sjukhus på grund av platsbrist.

Och i dagarna anmälde Skånes universitetssjukhus sig självt efter att en bebis dött. I den torra rapporten konstateras att "barnet sannolikt överlevt" om mamman inte skickats hem mitt i värkarbetet, på grund av platsbrist.

Det är så vidrigt att det knappt går att ta in. Men vi måste.

För tänk dig att du får veta att din kropp är i ett sådant skick att du förr eller senare kommer att behöva akutvård. Och att du kanske inte ens kommer att få plats på sjukhuset när det väl gäller.

I denna ovisshet har gravida kvinnor i Sverige befunnit sig de senaste åren.

Det är inte naturligt. Det är oacceptabelt.

Läs även: Det "finska greppet" ska rädda mammor från att skadas vid förlossning

Mer läsning

Annons