Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Hagamannen är ointresserad av att göra gott

/
  • LÄS mer av Lisa Magnusson:

En del är helt enkelt oförbätterliga, det vore bättre för alla om de bara burades in för gott, sade en äldre herre i min bekantskapskrets till mig när jag var 19. Jag protesterade högljutt. Jag har alltid föreställt mig att människor i grunden är goda, vill väl. Det är en trösterik tanke: Ibland blir det fel, folk beter sig illa. Men alla gör så gott de kan.

Annons

På sistone har jag börjat fundera på om han inte hade rätt ändå, den där herren. Ta till exempel Hagamannen, han som under sju år runt millennieskiftet överföll kvinnor i Umeå, som bara blev alltmer våldsam för varje gång. Ett av hans senare offer slogs medvetslös, fick örat avbitet, efteråt försökte han slänga ned henne i den iskalla älven som vore hon överblivet skräp.

Redan år 2000 fick polisen in ett tips från en kvinna som tyckte att en man hon sett på BB var väldigt lik fantombilden som kablats ut till allmänheten. Tipset avfärdades, trots att ett överfall just skett i sjukhusområdet. Inte kan väl en nybliven pappa vara våldtäktsman, menade polisen. Man sökte ett monster, inte en människa. För människor är i grunden goda.

Först fem år senare, 2006, greps Hagamannen. Han dömdes till 14 års fängelse för mordförsök och en rad våldtäkter. I slutet av juli släpptes han ut, i enlighet med den regel som säger att fångar ska friges villkorligt efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet, såvida det inte finns synnerliga skäl. Men finns det synnerligare skäl än de som omgärdar Hagamannens väg till bot och bättring?

Han har inte velat medverka till behandling, han har insisterat på att bosätta sig i Umeå trots att hans offer mår dåligt av det. Kriminalvården bedömer hans återfallsrisk som hög, han har ansetts så farlig att han inte kunnat ha oövervakade permissioner. Han är dessutom diagnosticerad sadist, och det är inte som någon övergående själslig snuva. Det är ett personlighetsdrag.

Även sadister kan lära sig att tygla sin natur. Empati, påtalade två psykologiprofessorer i New York Times nyligen, är ett val. Man kan inte lära sig att bli god, men däremot att göra gott. Hagamannen är dock påtagligt ointresserad av detta. Därmed är det svårt att förstå varför experter och diverse tyckare på sistone tävlat i vidsynta uttalanden om hur rätt det är att han släppts i förtid.

Hagamannen är en av Sveriges värsta våldtäktsmän någonsin. Han borde ha suttit av hela tiden, eller ännu hellre dömts till rättspsykiatrisk vård. För till skillnad från den allmänna bilden är det inte sant att det vore detsamma som att slippa straff. På rättspsyk stannar man tills man har blivit frisk. Och en del blir nog aldrig friska.

Mer läsning

Annons