Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lilian Sjölund: Gräv ner stridsyxorna under graniten – Bollnäs har fått ett vardagsrum

Glöm tiden när Brotorget utsågs till landets fulaste.

Annons

På lördag invigs ett av landets mest omtalade torg. Titta, det är tillbaka!

Efter nio år av sorger och bedrövelser, 25-30 miljoner kronor senare och oräkneliga spaltkilometer av politiskt käbbel är det dags: "Olles öken" har förvandlats till ett Brotorg värt namnet.

Ett sådant där torg som bygger broar mellan människor och skapar gemenskap, inte torgskräck. Som sannerligen kommer att vara både kontroversiellt och korrekt länge än. Där somligt ska bevaras, annat förändras.

På lördag vankas invigning. Visserligen viskas det inte om något kungabesök som i Lars Molins film "Kunglig toalett", även om de politiska turerna kring Brotorget ger associationer till samhällskritikerns lågmälda men knivskarpa berättelser om ett kommunpolitiskt tafatt Sverige.

Vi kanske helt enkelt ska begrava stridsyxorna under den nylagda graniten, sluta skälla på Olov Nilsson Sträng, låta udda vara jämt och hålla tummarna för att inte den oregerliga vattenspegeln svämmar över hela torget.

Olov Nilsson Sträng, politikern med ansvar för försäljningen av torget. Han har pudlat, så vi borde förlåta honom.

Men kanske man kunde tänka sig poeten och den argaste kritikern av Brotorgsdebaclet Thomas Tidholm reciterandes "Internationalen" från den nya scenen? Jasså, inte det...Nåja. Vi kanske helt enkelt ska begrava stridsyxorna under den nylagda graniten, sluta skälla på Olov Nilsson Sträng, låta udda vara jämt och hålla tummarna för att inte den oregerliga vattenspegeln svämmar över hela torget.

Ombyggnaden har börjat. Thaivagnen får flytta på sig.

Eftersom jag inte landade i Bollnäs förrän 2011 var jag inte ögonvittne från början. Jag kunde inte från redaktionsfönstret se när det bar iväg med Brostugan till andra sidan järnvägen.

Hörde inte debatten i fullmäktige när man på fullaste allvar klubbade igenom försäljningen av det offentliga rummet till ett danskt företag. Bländade av strålande framtidsutsikter måste de i alla fall ha varit: Här skulle en galleria byggas mitt på torget! Och det vet vi alla, inget livar upp ett samhälle som shopping. För det ger ännu mera shopping. Och ännu fler etableringar...

Om inte lågkonjunkturer, galleriadöd och juridiska krumbukter hade kommit emellan. Det danska företaget hoppade av och ville ha tillbaka fyra miljoner kronor i exploateringsersättning. Så 2011 kröp Bollnäs kommun till korset och köpte tillbaka sitt offentliga rum.

"Olles öken" asfalterades provisoriskt i väntan på politiska beslut. Riksmedia vaknade och tyckte "Historien om torget som försvann" var pikant. Själva torget utsågs till landets fulaste.

Snoddasreliefen ska enligt uppgift upp på ett av varuhusens fasader.

Men Snoddaståget tuffade vidare och reliefen forslades fram och tillbaka i väntan på något slags enighet: Sävstaås, SJ-området eller Åhlénsfasaden, det var frågan.

Bollnäsborna fortsatte debattera sitt torg. Än i dag ett trätoämne. Det kan systrarna Helin vittna om som i sin bokhandel upplåter ett naturligt speakers corner: För eller emot, snyggt eller fult? Nja, kunden har ju alltid rätt.

Det vinnande förslaget, Hjärta Bollnäs, av byrån Karavan i Uppsala.

När Arkitektbyrån Karavan arkitektur och landskap från Uppsala, vann arkitekttävlingen med sitt förslag "Hjärta Bollnäs" blev jag glad. Så snyggt, så spännande!

Men den politiska styrgruppen för Brotorget skulle inte vara hälsingar om de inte skulle pilla lite i förslaget. Så med lite rödtjärade träspån från Kilafors på den futuristiska scenen och ytterligare lite stiliserade hjärtan i markbeläggningen, inspirerade av traditionellt broderi från Hälsingland, infann sig hemkänslan.

Fasaderna runt om torget framträder nu i en inte alltför smickrande dager.

Jag känner in rummet, det offentliga, som Ernst Kirchsteiger skulle säga.

En äldre kvinna har slagit sig ner på en av de röda "köksstolarna". Hon stickar. Intill henne sitter tre äldre män, lite avvaktande. Humlorna gottar sig i rabatten.

Snart flyttar ljugarbänksgubbarna längre in. "Glada korven" följer efter och lättar upp stämningen. Får vi bara glass till barnen, torghandel till grönsaksälskarna och kanske Per Perssons vemodiga toner från scenen lite då och då, blir Brotorget Bollnäsbornas offentliga vardagsrum igen.

Nu är det upp till fastighetsägarna runt torget att putsa på fasaden. I skuggan av ett skinande nytt och lekfullt torg ser 70-talets betongbrutalism om möjligt ännu mer deprimerande ut.

Mer läsning

Annons