Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lilian Sjölund: Falsk trygghet för dem som kan betala – segregation för alla andra

Först medborgargarden. Och nu grindsamhällen.

Annons

Ett grindsamhälle med omgärdande mur byggs på området Strandudden som ligger längs strandkanten vid Vikaresjön i Småland. Projektansvarig Mikael Eliasson och projektledare och designer Anneli Eliasson.

När blev vi sådana trygghetsnarkomaner? När blev vi så rädda för varann? Visst, det är en gammal klyscha, att det är livsfarligt att leva. Men livsvisdomen blir mycket påtaglig när man blir förälder.

Rent konkret står man där med ett litet liv som till varje pris måste överleva livets alla faror. Just då är känslan överväldigande, men sedan har livet sin gilla gång. Annars skulle barnet behöva sova med cykelhjälm, aldrig utsättas för smittorisk på förskolan och definitivt inte utrustas med vare sig mobil eller träffa andra, elaka ungar.

Å andra sidan brukar hemmet beskrivas som den absolut farligaste platsen för ett litet barn.

Jag har i sommar följt en Netflix-serie, "Bloodline", där en kvinnlig rollkaraktär oavbrutet frågar sin man, som är polis med ett alltmer vidgat samvete och flexibelt förhållande till lagen, om hon och barnen är "safe". Det är det enda hon bryr sig om där hon lever i det varma, på ytan paradisiska, Key West.

"Are we safe?"

Isleworth community i Florida. Här bodde Tiger Woods, åtminstone 2009.

I början av 1990-talet besökte jag Fort Lauderdale i samma delstat, Florida. Hyrde bil och förundrades över deras "gated community". Avskräckande skyltar och beväpnade vakter hindrade mig från att nyfiket frossa i Floridamiljonärernas överdådiga villor och lyxjakter. Imponerades bara av Bill Gates båt på avstånd. Kanske är det ett liv han lämnat nu, som filantrop?

Grindsamhällena uppstod som en reaktion på den ökade brottsligheten i USA. Och i tisdags rapporterade TT att " fler svenskar vill bo bakom murar". Följaktligen har bilden av ett land nära kollapsen med dagliga rapporter om brinnande bilar, sexuellt trakasserade kvinnor och rånade åldringar satt skräck i medborgarna. I alla fall i dem som har råd.

2008 fick vi vårt första, utanför Malmö och just nu planeras ytterligare grindsamhällen utanför Gnosjö (?) och i Onsala utanför Göteborg. I början på juli kom Brottsförebyggande rådet (Brå) med en halvårsrapport .

Brottsligheten i Sverige har ökat med tre procent i jämförelse med första halvåret 2015. De brottskategorier som ökade mest i antal anmälda brott var bedrägeribrott och skadegörelsebrott. Enskilda brottstyper för vilka antalet anmälda brott ökade mest var bland annat misshandel (+9 procent), olaga hot (+7 procent) och sexualbrott (+13 procent).

Med en missnöjd poliskår och en ifrågasatt polischef så blir naturligtvis trygghetsfrågan än mer aktuell.

Det finns inget samband mellan förnuft och rädsla. Annars skulle inte 85-åriga damer vara de mest otrygga. De som aldrig är i centrum klockan 02.00 en lördagskväll.

Murar skyddar knappast mot datorbedrägerier som är den anmälda brottslighet som ökar mest. Såvida vi inte talar om ogenomträngliga, digitala murar.

Grindsamhällen skyddar inte unga män från att bli misshandlade utanför krogen eller unga kvinnor från tafsande män. Men det skapar ett vi och de. Ökar på den segregation vi redan har. Känns det tryggare?

Mer läsning

Annons