Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lilian Sjölund: En mental skenavrättning

I februari 2015 ringde Utrikesdepartementets (UD) presschef och hävdade att jag hade fel.

Annons

Svenska regeringen arbetade för högtryck för att få ut Hudiksvallsläkaren Fikru Maru ur etiopiskt fängelse. Stefan Löfven (S) hade varit på statsbesök och "regeringskontakter hade tagits angående hjärtläkarens fall".

Tillbaka till ruta ett. Fikru Maru fick ingen dom på tisdagen.

Nu skriver vi augusti 2016 och Fikru Maru har precis fått veta att domstolen i Addis Abeba tänker gå på sommarledighet, utan att ens meddela dom, än mindre frige honom. Tvärtom, har man nu hittat en ny juridisk piruett att tvinna målet kring: Fikru Maru måste själv hitta bevis för sin oskuld!

Hela rättsprocessen är att likna vid en mental skenavrättning. De anhöriga är självklart förkrossade. Även om de är luttrade vid det här laget. Sedan 2013 har Fikru Maru suttit fängslad, anklagad för att ha smugglat in medicinsk utrustning till den hjärtklinik han försökt bygga upp i landet och för att ha försökt muta sig fri. Han har hela tiden nekat till anklagelserna. I två år satt han häktad utan att någon rättegång över huvud taget startade. "Fikru Maru har blivit en bricka i ett politiskt spel där man framförallt inriktat sig på att misskreditera en vice tullminister, i den Etiopiska administrationen" säger Hans Bagner som är hans svenska advokat till SVT.

Jag hörde en intervju med Mezereth Mengisto, Fikru Marus hustru, här om kvällen på SVT:s regionala nyhetssändning. Hon klarade inte att vara på plats i dag om det återigen skulle bli ett bakslag. Hennes uppgivenhet är lätt att förstå. Även om kämpar som kristdemokraten Margareta Sidenvall i Hudiksvall säger att vi aldrig får ge upp. Eller dottern Emy Maru som obönhörligen reser till fängelset, agerar genom aktionsgruppen för Fikru Marus frigivning, arrangerar manifestationer på Sergels torg, vykortsbombar UD med mera. Desirée Petrus (KD) har skrivit interpellationer och ställt frågor till utrikesministern i riksdagen. Och förutom branschpress börjar nu fler och fler morgontidningar vakna.

Engagemanget på hemmaplanens gräsrotsnivå är det alltså inget fel på. Och nog så viktigt, inte minst för Fikru Maru själv.Men nu måste man på allvar börja ifrågasätta svenska regeringens flathet. Som stor biståndsgivare, inte minst genom olika demokratiprojekt i landet, torde det inte vara fullständigt omöjligt för Sverige att utöva diplomatiska påtryckningar. Svaret har hittills varit entydigt från UD, att Sverige inte kan lägga sig i Etiopiens inre angelägenheter.

Men Fikru Maru är ju svensk! Sålunda en svensk angelägenhet. Eller?Det här med svenskheten som varit så debatterat denna sommar kanske borde sättas under lupp och exemplifieras med just Fikru Maru-fallet. För om man som han blev svensk medborgare 1975, har utbildat sig till läkare i Sverige och är en av våra skickligaste kardiologer, har räddat livet på ett oräkneligt antal hjärtsjuka svenskar och dessutom uppfostrat en dotter till att också träda in i medicinens tjänst, inte räknas som riktig svensk - när är man då svensk?

Ur diplomatisk synvinkel borde Etiopiens hantering av fallet vara en förolämpning.

Ur mänsklig synvinkel är det först och främst en tragedi för Fikru Maru själv och hans familj. Och i ett större perspektiv kan det vara idé att fundera på hur svenska vi är och vad UD är berett att göra om vi hamnar i knipa i ett annat land.

Måtte inte Fikru Maru-ärendet bli prejudikat.

Ledartexterna har blivit flera: Tusen tankar

Struntar ni i er läkare, landstinget?

Anmärkningsvärd tystnad

Wallström imponerar inte

Kan ett brev göra skillnad?

TV-klippet från februari 2015

Mentala tortyren fortsätter

Mer läsning

Annons