Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Tydligt besked från ministern – tänker inte hjälpa de afghanska tolkarna

Ahmad lever under hot sedan han tjänstgjort som tolk för svenska styrkor i Afghanistan. Men nu är han övergiven och den svenska ambassaden i Kabul vägrar till och med ta emot hans ansökan om uppehållstillstånd. Detta är bara ytterligare ett vittnesmål om hur Sverige svikit de personer som bidragit till den svenska insatsen. Regeringen är inte intresserad av att hjälpa dem som lämnats kvar. Det stod klart vid en interpellationsdebatt i riksdagen på tisdagen.

Annons

En soldat från det svensk-finska skyttekompaniet Quebec Lima på patrull i det det svenska ansvarsområdet i norra Afghanistan. Den svenska insatsen har varit helt beroende av de lokala tolkarna.

Läs mer: Försvarsmakten om insatsen i Afghanistan

Sverige stoltserar ofta med vår långa tradition av att delta i internationella insatser. Kongo, Cypern, Bosnien, Afghanistan och nu Mali är några exempel.

Det är med rätta något att vara stolt över. Demokrati och frihet kan aldrig tas för given och ibland måste den försvaras, var i världen den än hotas. Men insatserna har ett pris för dem som är med. Genom åren har soldater hamnat i strid, vissa har dödats och många har skadats. Många är hemma i Sverige igen med sår som kanske inte syns på utsidan.

Stoltheten till trots har såväl försvarsmakten som samhället i övrigt varit dåliga på att ta hand om de veteraner som tjänstgjort, även om medvetenheten blivit större under senare tid.

En grupp veteraner från insatsen i Afghanistan har svikits totalt: tolkarna.

Försvarsmakten har upprepade gånger sagt att de afghanska tolkarna varit fullständigt nödvändiga för insatsen i landet. De har jobbat nära de svenska soldaterna och hjälpt dem med att tolka såväl språk som kultur. Tolkarna har tagit samma risker som de svenska soldaterna och flera av dem har sårats och dödats när de stått vid svenska soldaters sida. Och nu – när insatsen mer eller mindre har avslutats – lever de lika farligt då de i talibanernas ögon är förrädare.

Deras sak är Sveriges sak.

Självklart förtjänar samtliga afghanska tolkar en fristad i det land de tjänat, ändå har Sverige de senaste åren haft oerhört svårt att handskas med dessa frågor. Turerna har varit många och hittills har det inte kommit några tydliga besked om att man ämnar se till att dessa veteraner tryggas en framtid i Sverige. Tvärtom har det varit gott om undvikande svar och inkonsekventa beslut. Det råder förvirring om vilken myndighet – UD eller Migrationsverket – som ska handlägga ansökningarna om uppehållstillstånd.

Under 2014 beviljades 23 tolkar som jobbat för försvaret uppehållstillstånd i Sverige. De kom hit som kvotflyktingar genom det så kallade vidarebosättningsprogrammet. Men alla har inte fått samma möjlighet, ett 20-tal tolkar har lämnats kvar. Om de kunde söka asyl i Kabul vore det enklare, men de som försökt har fått nobben och intresset för att ändra i reglerna är svalt.

Läs mer: Tolkar står fortfarande utan hjälp

Den skamliga behandlingen av tolkarna är olycklig på många sätt.

Förutom den moraliska aspekten kan det dessutom på sikt drabba svenska soldater i nuvarande eller framtida insatser. För Sverige kan få svårt att rekrytera personal på plats om ryktet sprider sig att vi inte tar ansvar för dem – något de flesta andra länder faktiskt gör.

Svenska veteraner – inte minst Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna, SVF – arbetar hårt för sina veterankamrater. SVF har haft en kampanj under vintern. Bland annat samlar förbundet in pengar till advokatkostnaderna för de 22 personer som tjänstgjort med den svenska försvarsmakten och som fruktar för sina liv. SVF vill att tolkarnas rätt till prövning ska säkerställas. Att svenska veteraner engagerar sig är logiskt då den som tjänstgjort vet hur viktiga tolkarna är och vilka risker de tar.

Alliansregeringens insatser var blygsamma. Stefan Löfven, som då var i opposition, sa då att Sverige måste ta ansvar för tolkarna men hittills har regeringen inte levt upp till detta. Inte tänker de göra det heller, det beskedet var tydligt från ministern vid tisdagens interpellationsdebatt då Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, S, ställdes till svars i riksdagen när en interpellation av Allan Widman, L, om frågan behandlades.

Läs mer: Interpellation 2015/16:639 Skyddsbehövande tolkar

Allan Widman, L, och Morgan Johansson, S, debatterade tolkfrågan i riksdagen på tisdagen. Viljan från Johanssons sida att hjälpa är obefintlig.

"Vilka åtgärder är ministern och regeringen beredda att vidta för att de tolkar som varit anställda vid Sveriges internationella insatser ges möjlighet att få sina asylansökningar prövade vid svensk beskickning utomlands", var frågan Allan Widman ställde.

Svaren från Morgan Johansson klingade deprimerande välbekant.

Enligt honom är det orimligt att att inhemsk personal vid ambassader eller vid försvarsmaktens insatser i utlandet ska få någon form av förtur.

– Var man än drar gränsen kommer vi alltid att komma i en situation där människor inte blir nöjda, konstaterade Johansson i debatten där han också undrade varför det inte pratas mer om annan personal utan bara om tolkar.

Han har förstås rätt i att inte samtliga personer som jobbar för Sverige i utlandet ska få en gräddfil in i Sverige men hans nonchalanta inställning till tolkarnas insatser visar att han är gravt okunnig om villkoren för dem som arbetat i Afghanistan.

Tolkarna har följt med svenska soldater och officerare ut i fält. Att jämföra dem med kontorister, städare eller restaurangpersonal är absurt.

Morgan Johanssons insats i interpellationsdebatten var tyvärr klargörande. Tolkarna som lämnades kvar kommer inte att få någon hjälp och någon vilja att ändra i regelverken så att de kan söka uppehållstillstånd i Kabul finns inte. Justitieministern vill med andra ord inte ens säkerställa tolkarnas rätt till prövning.

Det monumentala sveket mot tolkarna fortsätter.

Mer läsning

Annons