Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Svaret på främlingsfientlighet stavas mera tolerans

/

I lördags var det många i Bollnäs som reagerade när ett 15-tal personer – med grönvita fanor och sköldar med hängsnaror – intog Brotorget.

Annons

Försäljningen på den pågående bakluckeloppisen dog omedelbart och barnfamiljer, som väntade på Snoddaståget, fick en helt annan vy än de är vana vid. Det var Motståndsrörelsen Nordfront – som stiftelsen Expo beskriver som Sveriges våldsammaste nazistorganisation – som manifesterade och delade ut flygblad, där det bland annat stod "att makthavarna påtvingat Sverige en massiv invasion av främlingar" och "nu är det tid att slå tillbaka".

Även om organisationen aldrig kommer att få stort genomslag på den politiska arenan är dess existens en påminnelse om vilka krafter som råder i Europa. Ord som används för att beskriva stämningen på Brotorget är "hemsk" och "nervös" vilket stämmer väl överens med andan på kontinenten, där rasistiska vindar blåser allt kraftigare. Där är främlingsfientliga – och nazistiska – samlingar och demonstrationer på sina håll tyvärr vardagsmat och högerextrema partier har i flera fall stort inflytande i parlamenten.

I Schweiz är högerpopulistiska Schweizerische Volkspartei det största partiet. Det var de som tog initiativ till folkomröstningen som landade i ett förbud av minaretbyggen. I Ungern har Jobbik – som utmålar judar, romer, homosexuella och kommunister som hot mot hela landet – nästan var sjätte plats i parlamentet. I Italien sitter Lega Nord i regeringen och landets inrikesminister, som hör hemma i partiet, har bland annat försökt få igenom en rasregistrering.

Och så håller det på, om inte i alla länder, så i oroväckande många. Partierna har olika bakgrund – och i viss mån olika mål – men gemensamt är att de använder sig av en populistisk och nationalistisk retorik och har motstånd mot invandring som en av sina huvudfrågor. I Sverige har Sverigedemokraterna, åtminstone på riksnivå, tonat ner sin retorik, men så sent som 2009 beskrev partiledaren Jimmie Åkesson muslimerna som "vårt största utländska hot sedan andra världskriget" (Aftonbladet, 19/10-2009).

När organisationer som Nordfront plötsligt uppenbarar sig mitt i folkvimlet är det lätt att drabbas av panik och vilja instifta lagar som gör att polisen kan avvisa dem från platsen. Just där, just då, känner man – helt naturligt – att det skulle vara det allra bästa. I förlängningen är det dock bättre om de får stå där, så länge de inte gör sig skyldiga till hot, våld eller hets mot folkgrupp. För vi har inte bara åsikts- och yttrandefrihet i Sverige. Vi har även organisations- och mötesfrihet och i ett demokratiskt land måste det gälla alla – även de som är emot demokrati.

En av dem som bäst har satt ord på den devisen är Norges statsminister Jens Stoltenberg. Bara några timmar efter Anders Behring Breiviks terrorattack, som på söndag för exakt ett år sedan satte hela Norge i skräck, fastslog han: "Svaret på våldet är mer demokrati och mer öppenhet." Två dagar senare citerade han en av partiets ungdomsförbundare: "Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans."

Översatt till lördagens manifestation blir det: Om 15 personer kan visa så mycket främlingsfientlighet, tänk hur mycket tolerans vi alla kan visa tillsammans.

Mer läsning

Annons