Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Jimmie Åkesson (SD) är enda vinnaren på masshyckleriet

Annons

Visby 2016-07-07Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson håller sitt tal i Almedalen på torsdagen.Foto: Janerik Henriksson / TT / Kod  1001

Ett helt ny politisk omgivning.

För ett år sedan stod Jimmie Åkesson (SD) i Almedalen som ensam förespråkare av en radikal omläggning av svensk migrationspolitik. Ett år senare tävlar socialdemokrater, moderater och kristdemokrater om att vara längst ut i SD:s invandringsrestriktiva riktning.

För att åstadkomma det uttalade syftet att placera Sverige på EU:s absoluta miniminivå som mottagarland tilldelas människor som flyr hit numer temporära uppehållstillstånd även om kriget de flytt från lämnat deras städer och tidigare hem i ruiner. Detta alltså trots att det är uppenbart att möjligheterna för dessa människor att de närmaste åren återvända till sina tidigare hem måste betraktas som just minimala. Vidare har en rödgrön regering i ett av världens allra rikaste länder drivit igenom nya asylregler som försvårar den för integrationen så viktiga återföreningen med familj som blev kvar i hemlandet.

Under Almedalsveckan 2016 i Visby är det blott hyckleriet i flyktingfrågan som inte känner några gränser. Nästa år används ”internationalisering” enbart för att förstärka ironi?

I denna nya verklighet är Jimmie Åkesson (SD) den stora vinnaren. Han har fått ”rätt”. Han var ”först”. Han kan från scenen i Almedalsparken hälsa de andra partiledarna ”hjärtligt välkomna till verkligheten”.

Ett helt nytt sakpolitiskt fokus.

Men den stora omvälvningen i migrationsfrågan orsakar också Sverigedemokraterna vissa opinionstaktiska bryderier. För vart tar Sveriges Invandringskritiska Parti vägen när (nästan) alla andra partier – i stället för att ta sig an besvärliga diskussioner om välfärdsstatens utformning – bestämmer sig för att sätta ’lapp på luckan’ och avkräva varje människa som dristar sig att passera över Öresundsbron en ID-handling?

Sverigedemokraternas ökning i opinionen har därför avstannat. Enligt vissa mätningar har man till och med backat någon procentenhet. Så i stället för det vanliga malandet om invandringens ”volymer” bjuder Sverigedemokraterna nu någon form av rörig nationalistisk identitetspolitik där genuint ”svenska” värderingar ställs i centrum och där Jimmie Åkesson (SD) försöker måla Sverige i de dystraste av färger. Svenskt ”rekord i dystopi”, som SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson konstaterade direkt efter talet. Exempelvis har Åkesson (SD) bestämt sig för att kalla de 53 områden i Sverige som av Polisen identifierats som drabbade av utbrett utanförskap för ”förlorade områden”.

Märk väl: Denna förskjutning av fokus från migrations- till integrationspolitik är i grunden sund. Däremot är det förstås oförlåtligt att det krävdes en så dramatisk, så genuint osolidarisk och så direkt integrationshämmande omläggning av flyktingpolitiken innan detta skedde. För nej, man behöver verkligen inte först stänga gränsen innan man tar sig an stökiga bostadsområden eller, som Moderaterna gjorde vid sitt ekonomisk-politiska seminarium i dag, diskutera om det borde finnas ett tak för hur stora ekonomiska bidrag en och samma familj kan hämta ur välfärdssystemen.

Ett slag mot en väldigt öppen dörr.

Även om beskrivningar av konflikten mellan invandring och välfärd samt det för Sverigedemokraterna så karaktäriserande oproportionerliga användande av enstaka brottsfall sannolikt räcker för att vidmakthålla partiets nuvarande ställning i svensk politik så är det uppenbart att man nu står inför helt nya utmaningar. För mer än något annat var nämligen Jimmie Åkessons (SD) tal från Almedalens scen en uppradning av samhällsproblem av en karaktär att de – liksom samhällsproblem i alla andra tider före den vi nu lever i – kunde ha yttrats av i stort sett vilken partiledare som helst.

Man ska förstås ha respekt för att det tillhör politikens natur att även ta sig an samhällets självklarheter. Den politiska konsensusen bakom att motverka kvinnlig könsstympning (adresserat av Annie Lööf), straffa stenkastning mot blåljuspersonal (adresserat av Stefan Löfven) och förhindra bilbränder i förorter (adresserat av Jimmie Åkesson) torde vara nära nog total. Just därför är det så viktigt att komma ihåg att Sverigedemokraterna verkligen inte är ett parti som alla andra.

De andra partierna må svika sina ideal och hänge sig åt hyckleri av den högre skolan när man säger sig värna asylrätten genom att göra sitt bästa för att försvåra för människor att åtnjuta densamma. Men de gör i alla fall så eftersom de upplever sig nödda och tvungna. Sverigedemokraterna invandringsmotstånd bottnar i stället i att man är ett i grunden reaktionärt och främlingsfientligt parti som gör skillnad på människor utifrån deras ursprung och önskar se kulturell enhet i Sverige.

Här måste de övriga riksdagspartierna vara glasklara: Även om det nu finns kraftig realpolitisk överlappning så står där en kraft som vill något helt annat.

Mer läsning

Annons