Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Från skräcksiffror till liberalt självförtroende när C-stämman ska öppna

/
  • Kommunalrådet Ulrika Liljeberg (som var med och tog fram idéprogrammet), oppositionsrådet Sofia Jarl (som sitter i partistyrelsen), partiledaren Annie Lööf (som nyss blev mamma och inte kommer till Falun) och kommunalrådet Anna Hed.

Annons

Det ger en intressant utvecklingskurva att, inför riksstämman som öppnar i Falun på torsdagen, se vad som har hänt i C sedan Annie Lööf blev partiledare för fyra år sedan.

I december 2013 dominerade C de politiska nyheterna en hel månad. Lööf hade en stabil grund att bygga på, sedan Maud Olofsson under sitt decennium naglat fast att C är ett borgerligt parti, varit med och grundat Allians för Sverige och brutit kurvan med minskande väljarstöd.

Men flera undersökningar visade att C uppfattades som ett otydligt parti. C tappade representation i huvudstaden och sågs som ett rent landsbygdsparti.

C ville därför gå vidare i liberal riktning och flera märkliga inslag fanns i det kontroversiella idéprogram som placerade C i centrum av debatten.

Det förordade regional lagstiftning (!), en värderelativistisk kulturpolitik, platt skatt, avskaffad ärvdabalk, fri invandring, månggifte, och anammade V:s skolpolitik där betyg inte skulle förekomma ens som verktyg för intag till högre utbildning.

Lööf red ut stormen, och sina usla förtroendesiffror, för att i dag vara den partiledare som har högst förtroendesiffror (i ett politiskt landskap där alla har ganska låga siffror).

C är i dag det parti som tydligast pekar på näringslivets roll för välfärden - vilket C ska ha all heder av - och att fler liberaliseringar av arbetsmarknaden inte ägde rum under Lööfs tid som näringsminister bör väljarna lasta M för; tyvärr sade Anders Borg och Fredrik Reinfeldt nej till att alliansen på allvar skulle utmana fackföreningsrörelsen.

C har närmat sig flera allmänborgerliga positioner i bland annat energipolitiken (kärnkraften) och i fråga om Nato.

För ett halvår sedan gissade initierade bedömare att den interna opinionen var ganska jämn i fråga om Natomedlemskap - kanske 60 procent för och 40 procent emot. Nu antas Natomajoriteten ha växt.

De liberala grundprinciperna har dessvärre vägt ganska lätt när historien av att vara ett intresseparti för bönder gjort sig påmind.

Det finns inget slut på fantasin i C i Dalarna när det handlar om att hitta på stödformer som "djurvälfärdsersättning", "gårdsstöd", "vallstöd", "höjt lägstapris", lageruppbyggnad av mjölk i EU, "mjölklöftet" etcetera och så vidare.

C i Dalarna är ju emot liberalism när det handlar om lokal mat- och energiproduktion. Då är marknadsekonomin och frihandelsidealen bortglömda.

De borgerliga väljarna är rörliga och C har växt stadigt, upp mot 10-procentsnivån, vilket förstås är anmärkningsvärt, givet att C under debatten om idéprogrammet mättes under riksdagsspärren.

Kontrasten mot tiden innan Anna Kinberg Batra valdes till M-ledare, och alliansen under några veckor kallades "Annieansen" är förstås mycket stor.

C är också det parti i alliansen som tydligast håller fast vid regeringen Reinfeldts migrationspolitik (samtliga andra borgerliga partier förordar införandet av tillfälliga uppehållstillstånd) vilket uppskattas av allt fler liberaler.

Det hör inte till vanligheterna att partierna lägger stämmor, landsmöten och kongresser i Dalarna och därför satsar ledarredaktionen på stor närvaro torsdag till söndag.

Mer läsning