Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt fler få klappar

Ett barn som inte får några julklappar på julafton, för att föräldrarna inte har råd. Det gör ont i hjärtat av tanken. För de barn vars föräldrar kämpar med varenda krona är det en tragisk och verklig situation.

Annons

Lyckligtvis är det allt färre barn som tvingas uppleva det i Sverige. Barnfattigdomen har minskat, och till och med halverats sedan 1990-talet. Under den rådande finanskrisen har det tyvärr varit en ökning, som bröts till det bättre enligt den senaste genomgången av Rädda Barnen som i tio års tid granskat barnfattigdomen i landet. Det var alltså färre fattiga barn 2010 än det var 2009.

Själva begreppet fattigdom är komplicerat och omdiskuterat. Vem är egentligen fattig? Är det den som får gå i trasiga skor, eller den som har hela skor men inte av samma dyra märke som de andra barnen? Båda sätten används i debatten. Och båda har sina brister. Med det relativa fattigdomsmåttet finns en risk att vi fokuserar på olikhet eller ojämlikhet i stället för fattigdom. Millimeterrättvisa blir måttet på rikedom, vilket blir missvisande. Med det relativa begreppet finns det till exempel fler fattiga i Tyskland än det finns i Bulgarien, trots att levnadsstandarden i Bulgarien är märkbart lägre. Och i Nordkorea existerar inte barnfattigdom (eftersom alla är lika fattiga).

För många gånger blir beviset på (relativ) fattigdom i Sverige bristen på märkesjeans. En allmän välståndsutveckling i landet gör att det blir dyrare att hänga med för att vara som alla andra. Med absolut fattigdom menar man i stället inkomster eller tillgångar under en viss bestämd, absolut nivå. En vanlig definition som används av bland annat FN är en dagsinkomst som hamnar under en (eller ibland två) amerikanska dollar om dagen. Men eftersom förhållandet till andra människor kan vara avgörande för huruvida man kan delta på lika villkor i samhällsgemenskapen är inte heller det absoluta måttet perfekt.

Häromdagen kom det nya siffror som visar hur arbetslösheten ser ut just nu. Gävleborg har en fortsatt katastrofplats. Här finns landets högsta arbetslöshet på 12 procent enligt Arbetsförmedlingen. Det är genom att minska de här siffrorna, genom att fler människor kommer i arbete, som också barnfattigdomen minskar. För nästan alltid handlar det om barn till en eller två arbetslösa föräldrar.

Men även barn till ensamstående föräldrar och barn med utlandsfödda föräldrar är överrepresenterade i statistiken över barn som lever i fattigdom. Barnbidraget kommer därför ofta upp i diskussionen som en lösning. Är det verkligen vettigt att ge alla människor bidrag? I dagens system får samtliga familjer med ett barn 1050 kronor i månaden. För den med behov av alla extra kronor som de kan få är det här alldeles för lite pengar. För den välbetalde är det här pengar som direkt kan sättas in på ett sparkonto för senare bruk. Vettigare vore att behovspröva bidraget.

En vanlig invändning mot det är att man skulle peka ut de fattiga barnen. Självklart finns den risken. Men tro inte att det är annorlunda nu. I dag blir barnen utpekade och utan ordentlig hjälp. Och utan julklappar.

Mer läsning

Annons