Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lasse Ekstrand: Hoppa över själva julen!

/

Jag älskar tiden fram till jul!

Annons

De levande ljusen och julskyltningen. Julmusiken och det varma vemod som framkallas.

Ju sentimentalare, desto bättre. Bing Crosby och Elvis. Grindarna till barndomens för alltid förlorade paradis i Sandviken öppnas. När ledighet stundade, alla glada och förväntansfulla. Julgranen skulle klädas, lilla julafton firas hemma hos min syster dagen innan tjugofjärde december. Ingen saknades.

Frid över den lilla staden.

Bäst är att i december åka till mitt älskade Berlin, där uppleva julmarknaderna och doften av rostade kampanjer. Smutta på en Glühwein. Bländas av skyltfönstrens klädsamma överflöd.

Själva juldagarna däremot kunde jag hoppa över. Separerade familjer innebär förhandlingar om hos vem julen skall firas och när. Kan vara nog så kniviga och sega förhandlingar. Värre förr, när barnen var små. Oftast drog jag kortaste strået och mådde inte bra av det. Men får skylla mig själv.

Krävde för lite.

En höst orkade jag bara inte inleda nya överläggningar med ändå förutsägbar utgång. Köpte kryssningsbiljett till Åbo. Flott hytt. Svindyr. All included. Avsåg åka helt solo, till omgivningens blandade och stundtals förvånade reaktioner. Gavs dyra och heliga löften av tjänstemannen på resebyrån att det skulle vara en lugn familjekryssning: Det är bara sådana som du och barnfamiljer som åker bort för att i lugn och ro fira jul.

Pyttsan! Lugn kryssning. Jo, jag tackar jag. Festandet började redan vid kaj i Stockholm. Vakter måste ingripa och föra bort bestrukna.

Jag som ville vara ensam och njuta av det dignande bordet med blodkorv och andra läckerheter, men ni vet hur det är när svensken blir full. Sentimental och ska ta hand om.

Jag uppvaktades snart vid bordet av rusiga resenärer, det tycktes synd om mig där jag satt ensam. Jag försökte: Jag har nyligen blivit änkling och har sorg, föredrar vara för mig själv. Klämde fram en tår, försökte i alla fall. Hjälpte inte. Funderade ett tag på köra med att jag fått veta att jag var AIDS-smittad, mina dagar räknade. Men lät bli. Bedagade blondiner drog i mig.

Svartsjuka män glodde ilsket.

Slutade med att jag begav mig ned i hytten tidigt om julaftonskvällen, tände trots rökförbudet en fet cigarr jag köpt i Havanna, skådade ut över mörkt hav och stjärnklar himmel. Njöt av stillheten, tänkte på mina barn. Värkte till i hjärtat.

Dagen efter julotta i domkyrkan i Turku, mycket fint. Sedan hemfärd.

Festandet började igen. Små barn sprang vind för våg, föräldrarna lallade. Dragspelare klämde i. Hej, tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara! Kändes som jag spelade en biroll i en dålig film. Sällskapsresan light.

Väl hemkommen sökte jag upp resebyrån för att avge klander, kände mig lurad. Men inga pengar tillbaka.

Snart jul igen!

Mer läsning

Annons