Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Anders Johansson: Förmynderiet går upp i rök

Det verkar inte längre vara pinsamt att röka. Det senaste året har jag på fester och uteserveringar kunnat iaktta hur fler och fler oblygt tar sig ett bloss.

Annons

Om det speglar en generell trend i hela samhället vet jag inte, men det är uppenbart att det järnhårda tabu som präglat de trendkänsliga sedan ett antal år nu verkar ha tappat sitt grepp. Rökning verkar inte längre vara socialt degraderande. Hur kan det vara så?

Antirökningslobbyn skulle svara att det beror på att människor saknar kunskap, att de inte har nått ut tillräckligt framgångsrikt med sina informationskampanjer. Jag betvivlar starkt att det förhåller sig på det viset. Knappast någon som inte har levt under en sten de senaste tjugo åren kan ha missat de avskräckningskampanjer som syftat till att få oss att sluta röka.

I själva verket misstänker jag att det förhåller sig precis tvärtom. Man kanske skulle ta och börja röka, hör jag en i övrigt sunt levande bekant utbrista efter ännu ett moralistiskt utspel från den unge folkhälsoministern. Den moralistiska dimensionen av anti rökningskampanjerna står många, även ickerökare upp i halsen. Det är en sak när myndigheter informerar medborgarna om rökningens faror, det är en annan sak när de försöker lagstifta fram en sund livsstil.

Det finns knappt någon människa som inte vet om att rökning är farligt. Det samma gäller alkohol, skräpmat, chips och godis. De som likväl stoppar dessa saker i munnen gör således underbyggda val. Man kan givetvis försöka påverka människors livsval genom att försöka skämma ut dem och utmåla dem som moraliskt förtappade. Risken med en sådan strategi är dock att den tenderar att slå tillbaka.

Ingen människa saknar rökningen på krogar och nattklubbar brukar stjärnögda antirökningsaktivister självsäkert slå fast och insinuerar därmed att det skulle röra sig om en binär valsituation: som om alternativen var antingen ett scenario med endast rökfyllda krogar där astmatiker icke göre sig besvär, eller totalt rökförbud.

När jag var i Wien nyligen kunde jag emellertid konstatera att det går alldeles utmärkt att hitta en medelväg, om man låter kundernas efterfrågan styra. De flesta barer hade en rökfri del (som var större) och en del där rökning var tillåtet. Ingen tycktes missnöjd med denna ordning, i någon av avdelningarna.

Det är naturligtvis bra och eftersträvansvärt att människor tar hand om sig själva och sina kroppar. Hälsa är inte bara en samhällsekonomisk fråga, det är en frihetsfråga. Det är viktigt att medborgarna är informerade och kan fatta underbyggda beslut. Men beslutet måste ligga hos den enskilde. Det är du som avgör vad du gör med din kropp, inte folkhälsoministern.

En överhet som försöker mobba sina undersåtar till sunda livsval med moralistiska pekpinnar riskerar att få röken tillbaka i ansiktet. Rökning har blivit en motståndsrörelse i det tysta.

Mer läsning

Annons