Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läkarkrisen och moraliskt förfall

/

"Det första som försvinner är förtroendet för ledningen. Det andra som kan hända är att man tappar självrespekten."
Ett nyckelbudskap i ett debattinlägg i Läkartidningen, författad av organisationskonsult och psykolog Andreas de Klerk från Gävle.
Han funderar i ett klokt inlägg kring läkarbonusar, skyhöga hyrläkarkostnader och varför ingen tar avstamp i kvaliteten.

Annons

Vid onsdagens landstingsfullmäktige dristade sig enskilda ledamöter till frågor om det senaste av läkarbonusnyheter: Att primärvårdschefen "köper" loss läkare från privata Carema för att bemanna en landstingsdriven hälsocentral i Gävle.

Den naturliga följden blir naturligtvis att de patienter som varit listade hos de två läkarna antingen följer med, eller blir utan läkare, varför Carema måste fixa fram nya. Ett nollsummespel som landstingsråd Eva Tjernström (S) motiverade med: Det är väl bra att vi räddat kvar läkarna i länet!

En helt felaktig slutsats eftersom de aldrig varit på väg härifrån. Och dessutom ytterligare ett exempel på kortsiktigheten i förd politik. De har skrivit på för två år.

Ann-Britt Lindmark-Lagerwall (MP) drog paralleller till fotbollsvärlden, att landstinget köper läkare som fotbollsklubbar köper fotbollsproffs. Enda skillnaden är att här "spelar de i samma klubb".

Men om vi som Andreas de Klerk skulle gå utanför boxen ett ögonblick och sluta stirra oss blinda på sexsiffriga belopp, patientlistor och stafettpinnar som kastas mellan hyrläkare, kanske en annan debatt skulle träda fram.

Hur har landstinget hamnat i den här katten-på-råttan-råttan-på-repet-leken?

Besparingar,rationaliseringar och vikande skatteunderlag är inte hela förklaringen, även om det är enkelt att tro. Det finns kliniker i landet som lyckas effektivisera och samtidigt rekrytera en kompetent läkarkår. Som stannar. Och trivs.

En dominerande förklaring ligger förmodligen i alla kortsiktiga lösningar, många chefsbyten och total brist på struktur och långsiktiga strategier.

Exemplen har varit många där fullständigt impopulära chefer fått bytas ut, under tumultartade former. Tillsättningarna har helt saknat förankring hos de anställda. Kompetenta sökande till chefstjänster har ratats till förmån för sökande som varken haft formell kompetens, eller de anställdas förtroende.

Varför? Ja, sådana chefer är naturligtvis lättare att styra. Att hålla budget blir det överskuggande målet, vårdkvaliteten något som läkarna får ta hand om och som inte kan diskuteras på en intellektuell och respektfull nivå med cheferna.

Tala om moraliskt förfall! Har man inga högre syften med jobbet, ingen förståelse eller respekt för sin chef, kan man åtminstone försöka få bra betalt.

Men vad händer med arbetsmiljön, självrespekten och arbetsglädjen i ett sådant klimat? Hur lätt blir det att rekrytera de allra bästa, mest kompetenta?

Det är lätt att glömma själva kärnan när man rusar runt i ekorrhjulet och eftersträvar en guldstjärna för bästa besparing eller budget i balans.

Vi påminner gärna: Bästa möjliga vård till alla som bor i Gävleborgs län.

Mer läsning

Annons